Så gick det till när jag FANN min bil

Jag har en Ford Mondeo kombi mörkblå årsmodell 1996 som jag köpte av min låtsassyster för 6 år sedan. Den har varit helt fantastisk. Den har alltid startat och ställt upp på allt som jag begärt av den och jag har verkligen tyckt om den.

Den har gått 32 000 mil och fortfarande ser motorn helt ny ut. Jag tycker om tanken att behålla något länge ur miljö och ekonomisk synpunkt så jag hade tänkt att köra min mondeo åtminstone ett år till.

På senaste bilprovningen blev den dock inte godkänd för all rost som sakta ätit upp den så jag insåg att slutet var nära. Inte för mondeon som bil utan mondeon som MIN bil. Det föll en tår i mitt öga.

Jag har verkligen inga problem med att åka runt i en gammal skrutt för jag har inga behov av att visa status genom vilken bil jag kör, däremot är jag ute på mycket uppdrag så jag behöver en bil jag kan lita på och som inte faller sönder när jag är långt hemifrån.

På bilverkstan sa de att det är dyrare att reparera den till topp tillbaka än dess värde, så jag fick frågan om jag ville köpa en bil av dem (då de också är bilhandlare)

"-Varför inte" sa jag... Mina kriterier var att den skulle vara lagom stor och miljövänlig.

Kort därefter ringer bilhandlaren tillbaka till mig och berättar att han hittat en Ford Focus Flexifuel årsmodell 2002 svartmetallic, jag skulle få köpa den för 75 000 kronor. Jag går in på blocket för att se hur den typen av bil ser ut, och hittar en underbar Ford Focus Flexifuel årsmodell 2002 svartmetallic för 65 000 kronor och ringer på den.

En vänlig man svarar att den nästan är såld till en bilhandlare i Torsby som skulle sälja den till en tjej...gissa vilken tjej och vilken bil jag hade hittat?

Bränd av tidigare erfarenheter funderade jag på om det ändå var värt att köpa samma bil av bilhandlare bara för att få gå under konsumentsköplagen, men det var ju inte värt 10 000.

Jag tog tåget till Enköping där bilen fanns och löste det genom att åka med bilen till Motormännen och göra deras M-test som är ett 10 gånger mer invecklat biltest än det som bilprovningen har. I över 2 timmar testade de allt på bilen och de fann inte en skråma.

Jag kände mig lugn och kunde göra ett tryggt bilköp av en privatperson. Tack vare motormännen är inte bilhandeln så skum som den en gång varit. Hästbranschen borde få en liknande organisation.

Men visst är det underligt att bilhandlare köper upp bilar på blocket för att sälja dem vidare till privatpersoner? Bara som förmedlare...vad tror de egentligen? Mitt halva liv pågår ju på internet?