Jag kan inte glömma en film jag såg förra vintern. Brokeback Mountain. Ju mer jag tänker på den ju bättre blir den. Den liksom växer med minnet och blir bara bättre och bättre. Den är ruskigt bra. Och den gör ont.
Om det lättar vemodet något så kan jag meddela att jag känner likadant. Och det känns som igår jag och bästis-Jenny stod utanför biografen i kylan och grät och grät. Och pratade.
Om det lättar vemodet något så kan jag meddela att jag känner likadant. Och det känns som igår jag och bästis-Jenny stod utanför biografen i kylan och grät och grät. Och pratade.
ReplyDeleteDen är väldigt bra. Vacker och grymt tragisk.
ReplyDeleteTragisk var ordet! Manlig kärlek är aldrig vacker, men däremot manlig vänskap i dess renaste form är något utöver det vanliga!
ReplyDelete