Jag har simmat med vilda delfiner i Röda havet

Så har vi då kommit hem från en väldigt bra semester vid Röda havet i Egypten. Om jag fick välja skulle jag vilja ha semester hela tiden.

Vi säger alltid att vi ska åka iväg till en strand och bara sola och ta det lugnt och inte röra en fena med ända tar vår rastlöshet iväg oss på små äventyr. Inte kan vi ligga stilla....

...letar vi inte upp ett gym så letar vi upp squashbanor, dykcenters, snorkelställen, lokala små stränder, trånga bazarer eller vilda delfiner. Även fast jag har sett vilda delfiner många gånger så har jag aldrig simmat med dem, förrän nu. De kom i en stor grupp med både bebisar och vuxna och strök sig några decimeter ifrån oss.

Simmade iväg och kom tillbaka. Iväg och tillbaka. En ständig lek.

Jag ville att tiden skulle stanna. Utan tvekan var det nästan en upplevelse av religiöst slag. Vad är det delfinerna gör med oss som gör oss så vilda och lyckliga?

Jag älskar Röda havet. Det är mitt favorit hav. Iochförsig har jag inte varit i Söderhavet, det skulle jag nog också tycka om, men Röda havet känns så intimt, nära och ganska litet.

Jag fick ju nu dessutom chansen att använda mitt undervattenshus till min Nikon D-70 som länge legat oanvänt i sin kartong. Jag svårt att få in skärpan på de rörliga och skuttande delfinerna. Kanske måste jag skicka iväg mig själv på undervattensfotografi-kurs eller skärpekurs...men jag gillar mina bilder. De är precis så romantiska som jag upplevde det.

Jag använde bara kameran vid snorklingen då jag ännu inte ha nån blixt till den. Vid dykningen blir det oftast för mörkt utan blixt.

Fler bilder och historier kommer.