Kustremsan mellan Biarritz och Bordeaux.
Vi for dit bara över en dag och när jag såg det desperata ljuset som kysste alla surfvågor från bilfönstret fick chauffören stanna med tjutande däck. Jag sprang bort över stranden och kände galenskapen rycka i höger pekfinger. Det påminde mig om Lofoten och Sydafrika på samma gång. Haven är det som förenar världen. Jag visste att det skulle bli bra bilder men nu när jag sitter med 150 bilders material har jag svårt att välja, jag tycker så mycket om varje bild. De liknar dock varandra. Har jag fastnat i ett bildspråk, måste jag vidareutveckla mig?
Pinnen som låg krökt uppspolad av alla surfares material gav mig en tyst känsla av lugn, en känsla av skandinavisk minimalism och japanskt ro. Jag har iochförsig aldrig varit i Japan, men ibland tror jag mig att ta bilder som jag kallar "japanska". Kanske är de bara "Helenska".
No comments:
Post a Comment
Tack för att du kommenterar. Jag läser allt.