Helena H

Dagens visdomsord

2012-01-27T23:27:00.001+01:00

- Posted using BlogPress from my iPhone

Blogga för att jag kan

2012-01-26T23:03:00.001+01:00

Jag flyger Norweigan Airline och det är det första flygbolaget i Europa att erbjuda fritt wifi ombord. Snacka om service och dessutom lågprisflyg. Så jag skriver en liten hälsning härifrån luften bara för att jag kan.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Resa och väska

2012-01-25T22:34:00.004+01:00

Ska ut och resa imorgonbitti. Vet inte vad som hänt med mig, sedan jag fått barn har jag liksom drabbats av någon slags resfeber. Vill ångra mig. Vill stanna hemma. Titta på tv. Sitta och kramas med Viggo i soffan. Jag som brukade vara miss globetrotter och resa minst 10 månader i sträck, 10 år i rad. Leva i en väska var det bästa jag visste. Men jag slänger mig ut nu. Det gör jag. 4 dagar utan Viggo. Den enda gången det hänt tidigare var när jag var på personalresa med Fröknarna Fräs till Barcelona.

Nu ska jag till London och hänga med min gamla studieväninna Corin. Prata fotografi, titta på bilder, gallerier, restauranger, besöka Anthropology och givetvis ska det bli helt fantastiskt.

Varje gång jag ska ut på så kommer det här med väskor upp. Den ultimata handväskan. Finns den? Den som får plats med både kamera, objektiv, plånbok och läppstift. Har haft en fantastisk sjysst handgjord väska i min ägo i snart tre år. Jag tröttnar aldrig på den. Lädret blir mjukare och mjukare, den växer liksom med sin uppgift.

fast ibland överväger jag att ge den till min kille Jögga, han är ännu snyggare i den. Från början är det här en killväska.

jag har nämligen börjat sikta på en väska med lite mer canvastyg. Det är så snyggt. Och en med blixtlås så jag kan låsa om mina små ägodelar.

Typ en sådan här med indigotyg. Åh jag dör litegrann. Är den inte helt bedårande?

Hursomhelst.

Vi syns i London i helgen.

Förälskad i Paulin

2012-01-25T12:21:00.003+01:00

Ni vet, snart närmar sig en inflyttning och jag längtar så. Just nu är jag i färd att planera köket. Känslan i det, skåpluckor, ton och vibes. Men vet ni vad, jag har inget porslin. Eller ja, jag har lite. Det här.

Jag har alltid tänkt att mitt drömkök ska ha porslin som är vitt och blått. Precis som Rörstrands Pergola som jag köpte på mig för några år sedan.

Blått och vitt. Vilka härliga färger. Så rena. Så klara. Så Sapfo. Så grekisk ö.

Men vet ni vad, mattallrikarna är alldeles för stora. Ja, jag tycker faktiskt att alla nytillverkade mattallrikar är för stora. Det lassas på mat i mängder, och varje gång jag äter mat på mina pergola mattallrikar så blir jag alldeles för mätt därför att jag tar för mycket, och om det är något jag är säker på så är det att vi i dag äter alldeles för mycket mat. Vi kommer gå under av fetmaepidemier. Missförstå mig rätt. Jag älskar mat.

Så just nu letar jag efter mindre tallrikar.

Assietter funkar tyvärr inte för de är faktiskt för små så då får man ta om typ 4 gånger, och det blir ju lite konstigt. Näe, fransyskan i mig har talat. Tallrikarna får ha en diameter på max 23,5 cm. Vilket tur att min kille äter så lite och är med mig på den här idéen.

Men för att få tag på så små delikata nätta mattallrikar måste man gå tillbaka i historien och leta porslin på andrahandsmarknaden.

Åh vad jag letar. Hittar en tallrik där och en tallrik där. Mixar och missmatchar så där skönt att min tallrikshylla kommer vibrera av olika historier och tidsåldrar.

Men så var jag på auktion i lördags, kom alldeles försent för det mesta var sålt, men jag får syn på den vackraste tallrik jag sett i hela mitt liv. Den tog mig med storm. Sa liksom till mig, "här är jag. Du behöver bara mig".

Storleken var perfekt. Mönstret tilltalade mig så jag fick gåshud. Såklart var hela setet sålt, 3 tallrikar och 2 ugnsformar, och det till det ynkliga priset av 70 kr.

Porslinet hette Paulin och från Gustavsberg. Designat av Paul Hoff, gissningsvis någongång på 60-talet. Så enkelt, organiskt och väldigt vackert. Känns som det kommer från imorgon, men har ändå en historia med 50 år på nacken.

Det skulle verkligen passa vårt hem ute i naturen men ändå med en känslig design och ett tydligt uttryck.

Jag gick hem och googlade. Visst har det sålts då och då på tradera, men de flesta tallrikarna verkar finnas i Japan. Självklart att mönstret tilltalar japanerna.

Det blir väl till att fortsätta leta. Och vänta. Tids nog dyker de nog uppframför mig.

De tre sista bilderna hämtade härifrån.

Odd Molly gjorde mig glad

2012-01-23T17:52:00.000+01:00

Idag på posten fanns ett paket till mig som jag var ivrig att öppna. Jag hade nämligen ingen aning om var det var. Jag hade inte beställt något, inte köpt, inte bytt...näe, jag väntade faktiskt inte på någonting alls. Men paketet luktade så himla gott, liksom exklusivt. En blandning av sandelträ och ros. Det vittnade om omtänksamhet.

vackert inslaget, med känsla av siden på rosetten. I den tjocka kartongen inslaget av tunt florpapper.

och i paketet låg ett par strumpor. Sådana strumpor som jag faktiskt aldrig ägt trots att 85% av min garderob består av Odd Molly. Sköna, varma, mönstrade, mjuka overknee strumpor med 80% lammull.

Viggo tyckte det var lika roligt som jag att öppna paketet.

Tack käraste käraste Odd Molly, ni vet då verkligen hur ni ska få en tjej med januariblues att känna sig lite lycklig i några minuter.

Och för er oinvigda i Odd Molly kan jag berätta att de just nu har 50% i sina butiker.

Böcker

2012-01-22T23:03:00.000+01:00

Jag är besatt av böcker men hinner inte läsa nuförtiden, däremot gör jag saker som gör att jag kan lyssna istället. Så hittade jag appen Storytel. Ljudböcker i mobilen. Till en början dissade jag det totalt. Sa upp abonnemanget en timme efter att jag börjat prenumerera då den betedde sig konstigt.

Men så gav jag det en chans till och då funkade det riktigt bra. Hörde fantastiska Mia Skäringers Avig Maria. Så fin och så äkta. Den fick mig att fundera mycket på mitt eget liv. Mitt eget uttryck. Vad man gömmer och vad man visar. Vad som är på riktigt och vad som är yta.

Eller som hon själv skriver om sin bok:

Den här boken heter Avig Maria. Morsan. Madonnan. Horan. Kvinnan. Människan. Går genom fulrum och finrum. Ibland naken, ibland jävligt påklädd. Den heliga Marian med tröjan ut och in som smygröker i fönstret när ungarna somnat, som vänder på strumpan så ingen på det viktiga mötet ska se att det gått maskor. Som går in i väggen och försöker ta för sig lite av luften i ett rum fullt av roliga män.

Om ni ska läsa något i år så ska ni läsa den här boken. Ingen kan som hon få mig att skratta och gråta så mycket på samma gång.

Nu infann sig ett litet tomrum och jag undrar vad jag ska sätta tänderna i härnäst. Har ni något boktips till mig?

hej då Stockholm och hej Corin

2012-01-22T16:01:00.009+01:00

2002 var jag student i Sydafrika. Det var min vän Anki som hade hittat en spännande antropologi-utbildning (och en kille förstås) på Rhodes University i den lilla staden Grahamstown i Sydafrika. Själv var jag i ett vägskäl i livet.

Jag bodde i Stockholm, minns inte om det var i tredje eller fjärde hand. Jag flyttade runt bland lägenheter som jag aldrig riktigt fann mig tillrätta i. Jag gick hellre på bio på kvällarna än gick hem till de där tomma, kalla hemmen. Såg Amelie på bio sju gånger den där hösten. Bio eller barer. Popcorn till middag. Det var ett ändlöst barande den där hösten 2001. Restauranger och sena vinkvällar på Kungsholmens tapasbarer. Provade ett kollektiv ett tag men blev utfryst för att jag bar skinnskor och jobbade på Stureplan. Visserligen bara extra på en bokhandel men kanske var det inte rätt bokhandel. Jag passade inte in kollektivet, även om jag gärna velat passa in.

Jag jobbade dessutom som assistent till en fotograf som höll på att avveckla sitt företag för en flytt till Barcelona, men han garanterade mig att han skulle hitta ett nytt jobb åt mig. Jag började sakta bredda mitt nätverk, hängde med spännande fotografer och intressanta människor. Det var kul. Vernissager och gallerier. Jag tänkte, stannar jag i Stockholm nu blir jag kvar för evigt.

Jag fick ett erbjudande om ett förstahandskontrakt på en lägenhet som skulle passa mig perfekt, men om tog jag den skulle jag bli kvar. Det visste jag. Stockholm behåller en. Gör en beroende. Boenden så dyra att man omöjligt har råd att ta sig någonannanstans.

Stockholm var vackert. Stilla, elegant, kallt, ensamt, tillrättalagt och exklusivt. Jag bar klackar varje dag. Åt god mat. Drack fina viner. Stötte ihop med bekanta, "visst, jag jobbar som assistent åt en reklamfotograf." Visst är jag på gång. Nån att satsa på. Visst kan det bli något av mig. Bruden från landet. Från Värmland.

Men jag kände, stannar jag nu blir det för evigt. Det blir ingen återvändo. Stockholm kommer behålla mig och jag är inte säker på att jag vill det. Det är för dyrt och kallt att leva här.
Det var då Anki tipsade mig om den där fotoutbilningen i myllrande Sydafrika. Sydafrika lät som motsatsen till Stockholm. Varmt, färgstarkt, fattigt och politiskt på gång. Det lät spännande. Nytt. Utmanande. Så jag sökte, och kom in.

Packade min väska och flyttade för ett tag till Sydafrika som student.

Jag kom aldrig tillbaka till Stockholm. Det var precis som jag förutspått. Antingen eller. Stockholm hade sagt till mig: Jag tar hand om dig om du vill. Men jag ville aldrig. Jag ville gå en annan väg.

Det är jag glad för. I Sydafrika blev jag bästa vän med Corin från Pretoria. Corin var specialstudent. Invald av vår speciella professor. Jag var specialstudent. Den enda från Europa på hela utbildningen. Så visst fann vi varandra. Vi delade en passion. Uttryck.

Corin tryckte bilder på 24 karats guldpapper. Hon var udda. Vi delade mycket den där våren. Hon var den enda jag skulle till att behålla kontakten med från den tiden.

Numera bor Corin i London och jobbar som fotograf. Själv är jag en utsliten småbarnsmorsa som behöver storstadsinput.

Tack för att du tar emot mig Corin.
Vi ses på torsdag då jag flyger till London för en helg med bara dig.

Bilden: Jag och Corin, självporträtt 2002

Renovering fortsätter: Stilbrott

2012-01-19T00:08:00.005+01:00

Ahh, det blir aldrig färdig. Jag river och sliter mig i håret. Suckar och morrar och förbannar denna tid, denna tid som är så rättvist fördelad över världen, ahh, varför kan det inte gå fortare.

Jag skjuter hela tiden fram deadlinen till inflyttning, vågar knappt svara när människor frågar hur det går. Men hur skulle jag kunna veta att det tar dubbelt så lång tid att renovera ett hus än att bygga ett nytt? Det ska först rivas, sedan putsas upp, tänkas om, funderas ut och sedan sättas tillbaka. Ett mödosamt arbete. Inte konstigt att vårt slit och slängsamhälle dyrkar det nya och hellre köper nytt än lagar det gamla.

De första strålarna letar sig fram över bergen och nere i dalgången ligger fortfarande dimman tät. Det kommer bli en fin dag.

Visst är det något speciellt att se solen gå upp över ens egna marker. Ser hur strålar klättrar sig fram över snön och sakta smälter frosten på fönsterrutorna. Man kan känna sig lite som en godsdam, om så bara för en stund.

och mina härbren och uthus. Åh vad jag älskar mina uthus. Så vackra gamla fina timmerhus som berättar så många historier.

Så får jag ta med er in. In i glasverandan som är alldeles nybyggd, fast med de gamla dörrarna och de gamla fönstren. På väggarna har vi satt pärlspont, än så länge omålat då vi fick bannor då vi målat taket i alltför kallt rum. Så det får målas till våren.

Men det blir en fin ingång, ett tjusigt rum där jag ska ha gamla romantiska rottingmöbler och spetsgardiner. Där man kan sitta och dricka punch på våren och hösten. Men vad säger ni, ska färgen vara heltäckande eller vara någon form av lasyr? Kanske rentav linoljefärg?

så min pappa igen då, som lägger in sin signatur överallt han kan. Han gör fönsterbrädor och foder till alla fönster, men inte vilka släta maskinhyvlade fönsterbrädor som helst utan helst rundade former och gärna okantat.

Så ska jag ta med er en våning upp, och håll i er nu, för nu kommer stilbrottet.

Detta gamla 1800-tals torp (ja, det hette faktiskt torp i mäklarens och lantmäteriets papper, fast det numera mer liknar en slags herrgård) har fått ett väldigt speciellt tak på övervåningen i det som kommer bli bibliotek och -yogarum.

Det var min pappa som frågade mig, vill du ha rundade timmerstockar i taket?

Vad säger man till det liksom. Vilken gåva. Med all sannolikhet har han själv planterat dessa granar som liten pojke. Sedan har han gallrat, röjt och skött om, tittat till och sedan 50 år senare bestämmer han sig för att det är dags att avverka. Vilket han också gör, sågar ner varje träd själv. Får hjälp med att dra ut dem till vägen och förflyttade till plats lämplig för att torka. Sedan forslat dem till sågverket där han själv haft uppsikt på hela sågningen. Sedan har han hyvlat och putsat....

och nu sitter de uppe i mitt tak.

Snacka om självförsörjande och att följa hela kedjan. Och allt inom en radie av 3 mil. 3 mil och 50 år. Det är helt otroligt. Jag vet att jag pratar mycket om min pappa här men jag har en sådan otrolig beundran för honom och hans filosofier och sätt att leva.

Om 300 år kommer de att undra vad det var för någon människa som hade dille på alla dessa tak runt sekelskiftet 2000. Jag ska skriva ett eget inlägg om dessa tak som kommer gå till svensk bygg och -kulturhistoria i Värmland.

Så visst är det ett stilbrott att placera in sådant här tak i ett sådant här hus, men jag har redan stilbrottat med att sätta in induktionshäll, varmluftsugn och golvvärme, och vem kommer döma? Huset har spår av 1700-tal, 1800-tal, sekelskift, 40, 50 och 60-tal. Nya takpannor las på 80-talet liksom en ny vedspis (som jag tagit ut och ersatt med den äldre) så visst. Vilket årtal är det viktigaste? Vem bestämmer vad som är rätt?

Det finns säkert stilpoliser som kanske tycker att vi har brutit mot regler, men vi har också skapat. Något alldeles nytt. Dessutom kommer vi inte frysa om fötterna. Och vi ger denna gudomliga 1800-tals gård hennes forna, gyllene glans tillbaka, och i detta vilar min tillit.

Snickaren heter Stefan, han kan den här byggkonsten. Han är helt otrolig. Jag vet inte vad vi skulle göra utan honom.

Ja, det tar tid, och det kommer fortsätta ta tid. Jag kommer vara en urdålig kompis som aldrig har tid att ses och fika några månader till. Jag kommer vara en tråkig älskarinna och flickvän som bara pratar renovering, tak, kök, färg, spackel och kakel ett tag till. Jag kommer inte ha tid med regenbunden träning den här vintern heller för jag är helt absorberad och uppslukad av detta projekt. Men jag kommer aldrig vara en dålig mamma, Viggo är viktigast av allt.

Det var allt för idag.

Underbar helg

2012-01-15T17:21:00.000+01:00

Jag måste bara berätta vilken fantastisk helg jag haft. Det har tränats, åkts skidor, pussats, kramats, kyssts, festats, coachats, organiserats, mysts, talats och dessutom har min allra, allra bästa vän (och kusin) fött en baby i helgen. Underbart!

Har liksom blivit kär

2012-01-15T15:58:00.001+01:00

Ni vet, jag är ju i ett ändlöst renoverande, byggande och dekorerande. Ja, jag har blivit beroende av inredningstidningar och andras bilder på franska lantkök på internet i byggandet av mitt drömhem. Jag har blivit alldeles besatt, men så är det kanske när man bygger och renoverar? Eller skapar något överhuvudtaget.
Hursomhelst så har jag samlat högar med mappar på mitt skrivbord på min dator. Mapparna innehåller andras bilder och har namn som verandor, badrumsinspiration, fönster, köksinspiration och sovrum. Problemet är bara att när jag ska återge källan till dessa bilder så vet jag inte vart bilderna kommer ifrån, och det är ju det värsta som kan hända. Använda någon annans bild utan att berätta att det är någon annans bild. Det är ett upphovsrättsligt brott.

Nu är dock detta löst för jag har hittat Pinterest! Man pinnar helt enkelt in bilder man finner intressanta. Det är en live-moodboard kan man säga. Och bilden förlorar aldrig sin källa därför att den hänger med dem. Grymt.

http://pinterest.com/frosthelena/

190 sidor bok

2012-01-13T12:49:00.001+01:00

En gång i Frankrike träffade jag en kvinna som hade gjort böcker till sina barnbarn. Varje barnbarn hade en sisådär 10-12 böcker om sitt liv från det att de var nyfödda. Mormorn hade klistrat in biljetter, teckningar, bilder, fotografier..ja, det var otroligt fina små inspirerande verk i tjocka pärmar, och barnbarnen älskade att bläddra i dessa.

Visst var det scrapbooking, men hon hade startat med det här redan på 50-talet till sina egna barn långt innan scrapbooking var uppfunnet, och det som var så häftigt var att hon var så konsekvent i sitt boktillverkande. Hursomhelst lovade jag mig själv att göra detsamma om jag själv någongång skulle få barn, och nu har jag hållit det.

I mellandagarna tillverkade jag en bok om Viggos första år. Det blev 190 sidor, otroligt svårt att välja men väldigt roligt att göra. Nu gäller det bara att hålla i, att få till en bok för varje år.

Jag snodde en idé från min vän Fredrik Ödman och scannade in en hårtuss.

Sedan är det sida upp och sida ner med händelser från hans första år.

och även denna bok är gjord på blurb som jag så varmt rekommenderar.

Tuesday afternoon

2012-01-11T22:32:00.001+01:00

Jag tänkte utforska nya marker och våga trycka in på rec-knappen på min ena kamera. Så jag gjorde det en eftermiddag när min guddotter fyllde år. Inget märkvärdigt kalas utan en fin vanlig vardag. Dessutom besöker jag min kompis Pias butik Vackra och provar en gudomlig Ewa i walla-klänning. Just nu är den nersänkt med 50% och jag tror att hon har två kvar. Den är väldigt vacker.
Låten "Goodbye Alice in Wonderland" med Jewel.

Nytt år

2012-01-10T14:13:00.001+01:00

Det har varit ett nytt år nu, i ungefär 10 dagar. Jag känner att 2012 blir ett häftigt år, inget mellanår som 2011 utan ett häftigt sprakande engagerande år med mycket roliga jobb, inspirerande händelser och kärlek så man håller på att spricka.

Jag ska försöka gå tillbaka till ursprungs-Helena och skriva mer. Författa texter och komma tillbaka till den Helena som skrev så mycket så pennan brann. Jag ska vara fullständigt ärlig mot mig själv, vara rak, i tid och fullfölja planer. Ja, det ska jag. Det kommer bli ett riktigt bra år det här. Det känner jag.

Bilden kommer härifrån.

Mitt bildredigerande

2012-01-04T22:12:00.001+01:00

Det har kommit lite frågor om hur jag redigerar mina bilder, och svaret är att jag knappt redigerar alls. Faktum är att jag är livrädd för redigering därför att det känns som om jag fuskar. Jag är jättetöntig. Faktum är att jag gärna skulle redigera mina bilder så här hårt därför att det är väldigt vackert, men på något sätt känns det då mer som en målning.

Men visst är det vackert!

Men min grundidé är att är en bild bra så är den det från början. Sedan kan den alltid bli bättre eller uttrycket mer förstärkt med redigering. Så redigering är ett måste. Mer eller mindre.

Jag har mycket kvar att lära.

Min kusin Markus tycker att redigeringen är det som är roligt, här har han plåtat vår vän Chris med sin dotter Noah. Markus håller på en hel del med HDR (där många bilder med olika exponeringar läggs ihop till en) men dit har jag inte riktigt kommit än även om det är väldigt spännande.

Så redigerinsgblyga jag då? Jo, jag använder olika program men kortfattat kan jag säga:

När jag tar bilder med min iphone använder jag en app som är gratis som heter Instagram. Det finns säkert hundra olika appar som gör samma sak men just den gillar jag. Det blir lite snapshotaktigt över det hela. Här har jag plåtat Jögga på stranden.

När jag fotograferar med mina kameror plåtar jag alltid i RAW, sedan bildbehandlar jag dem antingen i Photoshop eller Lightroom beroende på. Lightroom är grymt, och speciellt när många bilder ska ha samma behandling.

I Lightroom använder jag mig av olika filter (lightroom presets) som jag antingen gjort själv, hämtat från Deviantart eller köpt av någon på nätet. Vissa tycker kanske att det är fusk att använda andras filter, men jag kommer från den gamla analoga skolan och jobbade jag alltid med olika filter. Dessutom tycker jag att det är oändligt mycket mer kul att vara ute och plåta än att sitta framför datorn och pilla.

I Photoshop använder jag mig av actions som jag antingen gjort själv, hämtat från Deviantart eller köpt på nätet. Deviantart är grymt, där finns allt möjligt roligt. Fonts, penslar, filter...man kan se det som en stort härligt, kreativt bibliotek där människor delar med sig av sina uppfinningar.

Hur redigerar ni? Hur tänker ni kring bilder och redigering?

Jag dog just litegrann...

2012-01-04T20:56:00.000+01:00

Genom Me and Alice hittade jag till Brown dress with white spots och fastän jag är en sådan där surfare som surfar runt och hittar lite här och lite där har jag faktiskt aldrig tidigare snubblat över ett enda ställe med så mycket inspirerande bilder. Jag vet inte vem fotografen är, eller om det bara är bilder som är ihop-plockade . Säkert är att personen ifråga har en grym känsla.

Otroligt inspirerande! Jag vill krypa in i den här människans värld.

Jag och Dan Andersson

2012-01-04T17:58:00.004+01:00

Så länge jag kan minnas har min pappa läst poesi för mig, men inte vilken poesi som helst utan Dan Andersson. Det var som att det var ett sätt för mig och pappa att mötas. Ibland när de vanliga orden inte räckte till kunde en rad ur en Dan Andersson-text hjälpa till.
Pappa tyckte det var roligt när jag lärde mig dikterna utantill och jag var ganska duktig på att memorera texter. Så vi möttes där någonstans mellan timmerkojor och granskog. Fortfarande möts vi i Dan Anderssons-land. En textrad här och där för att besjäla denna bitvis vackra och hårda verklighet vi lever i.

Jag delade Dan Andersson med farmor också. Sjöng Sissi för henne högt. Jag grät lika mycket varje gång då jag kom till slutet.

Jag minns när jag och Jögga var nykära, då kunde han sitta på sängkanten och titta på mig när jag läste högt ur Svarta Ballader, men det har han slutat med. De borde finnas en lag på att man inte får sluta med sådant.

Tänkte börja läsa för Viggo så fort tiden är mogen. Jag vill att han ska begripa vad det innebär att ha granskogsarvet, det mörka vemodet, kunna se bortom sjumilaskogen, tycka om ensamheten och begripa att den bitvis grubblande mörkheten som varje människa äger inte är farlig. Men också känslan att förstå att det är vackert.

Har ni inte upptäckt Dan Anderssons skatt ännu så är det på tiden. En utmärkt start är Gillet på vinden. Så tänd i brasan, dra filtarna runt er, läs högt och låt er förföras av ett spöke:

"Jag satt på min ödsliga vind en kväll och beskådade ängarnas höst,
och läste och tänkte på Jonson som i fjol fick ro för sitt bröst.
Har han fått en hydda att bo i i de blånande rymdernas damm?
Eller går han kring täkten och spökar och vågar säj inte fram?

Då lyste det till som stjärnor, det vände ett blad i min bok,
det ljusnade kring min skumma vind, och jag tänkte det var på tok:
nu har gamla Johanna somnat och elden är kommen lös -
och fastän det var fråga om hetta så tycktes mäj jag frös.

Det var i den skummande natten, det var mellan ett och tolv -
Det rörde i mina papper och det tassade kring mitt golv.
Och en vinande ånga blåste på hundraårsåsarnas damm
och si, ur den vaggande ångan klev Jonatan Jonson fram.

Och jag sade: "Det gläder en yngling att du tagit däj ända hit,
det är som en helg på min fattiga vind att skåda sån visit,
och om inte du ändrat vanor så tag ett glas med en gammal kamrat,
för gamla Johanna har lagt säj, så det blir klent med mat."

Och han svarade: "Att få se däj ren länge önskade jag,
men villsam är vägen i rymderna bland stjärnor av alla de slag."
Vi satt vid vårt stora mangelbord och stormig var natten och fin,
och jag väckte upp Johanna och sa till om öl och vin.

Till sist jag smög en fråga litet blygt och stammade fram:
"Jag undrar - säj, är det historier, det där om vår Herre och Skam?
Får bara de renaste helgon på de saliga öar bo?
Och finns det inga himlar för dom som är klena att tro?"

Och han sa: "Jag är timmerman Jonson och föga lärd som du sett,
och jag väckte bekymmer på jorden för mitt självlärda timmermansvett,
och de lärda ville hänga mäj, för jag kan ej ett ord latin,
och en ängel tog så fort jag dog och gav allt jag läst åt hin.

Men jag hörde en sång på en stjärna en gång, som jag minns en smul av än,
det var sången om pinan av världarnas synd och om Herren av himmelen.
Men en stjärnornas sångare sade mäj att det där var en jordisk sång,
som en ängel lärt för övnings skull när han hämtat en själ en gång.

Och den allra högsta sången, den sjöngo de efteråt,
och fast jag inte begrep ett ord, jag brast i en hejdlös gråt -
det var utanför alla hjärtan och en stjärnbana framför allt vett -
det var vad intet öra hört och intet öga sett."

*

Och månen lyste och stormen sjöng i luckor och ås och knut,
och vinet var gammalt och ölet starkt och min fröjd var utan slut.
Vi drack för den dödande hösten och för gravarnas heliga ro,
och vi drack för alla de saliga som på höga stjärnor bo.

Jag såg hans panna lysa som silver, snö och ben,
och sakta, dracks han upp av månens strömmande sken.
Därute började morgonen alla ängar i grånad klä,
och stormen röt sin hårda sång genom gavelväggarnas trä."

Årskrönika 2011

2011-12-29T16:48:00.007+01:00

Det blir svårt att slå 2010 som var det mest händelserika året under hela mitt liv, men jag måste ändå summera 2011.

Årets naturupplevelse: Haralöpet är en grymt fin skidslinga på antingen 6 km eller 11 km. Den går precis utanför min sambos dörr. Den är alldeles platt och går över vackra myrer och sköna tallskogar, genom nåt granparti och ut på en sjö. Ja, gud vad jag älskar det här spåret. Det har lärt mig att staka. Hela vintern 2011 var det fint före.

Årets bad: Står Hamambadet i Arvika för. Har ni inte varit där måste ni åka dit. Så ljuvligt. Jag var där med ett kärt tjejgäng till mig och det var absolut bedårande.

Årets bästis: Min 11-åriga guddotter Alva. Vi har så himla roligt hela tiden. Skrattar jämt. Alva är underbar att vara med, så är hon intresserad av fotografi och delar detta med mig.

____________________

Årets mammaledighet: Stod jag själv för. Jag skulle kunna vara mammaledig för jämnan så mycket som jag har att stå i.

______________________

Årets sorg: Då min älskade gamla vän Erik avled i de norska fjällen då han gjorde det han tyckte om mest av allt.

Carry on my wayward son,

For there`ll be peace when you are done

Lay your weary head to rest

Don't you cry no more

Once I rose above the noise and confusion

Just to get a glimpse beyond the illusion

I was soaring ever higher, but I flew too high

___________________________

Årets kalas:
Stod både Jögga och Viggo för. Jögga fyllde 40 och Viggo 1 år. Olika tillfällen förstås.

Men då jag var både värdinna, toastmadame, lekledare, servitris, kock, dj och bartender på Jöggas 40-års fest hann jag inte ta en enda bild på det fantastiska kalaset. Och eftersom alla litar på mig tog ju ingen annan bilder heller. Så kan det vara ibland.

Årets möte: När vi blev inbjudna till OM´s huvudkontor och Per Holknekt bjöd på fika. Det var så tokigt, men väldigt roligt. Där fick jag träffa både Katinka, Malenami, Lingonberrie , Oddmolly-holic., Fröknarna Wikman, Doktor Molly och en massa andra. Jag fick helt enkelt en massa nya kompisar. (De som är utsuddade på bilden är det för att de bloggar anonymnt, det kan man ju också göra)

Årets letande: Mitt tapetletande då de flesta tapeterna i mitt älskade 1800-tals hus tyvärr inte fick vara kvar pga nya eldragningar och liknande. Men de ersätts av nästan lika fina. Tapeter är det nya svarta.

Årets kappa: Utan tvekan den sibirsk-inspirerade Swain Tweed Coat. Det är den vackraste kappa jag någonsin sett och den kommer aldrig att lämna mig.

Årets inspiratör: Pia (till höger i bild) Åh vad jag tycker om denna människa. En storasyster. Vän. Mentor. Och varje gång jag kliver in i hennes butik kliver jag in i en annan värld och blir jag så överväldigad av Ella (Fitzgerald) och fågelkvitter och dofter och vackra prylar och av hela hennes uppenbarelse. Avlägg ett besök hos henne nu.

Årets kyrkbesök: Melvins dop, mitt andra gudbarn. Kusinen från stan.

Festen hölls på Kristina och Håkans takterass med vidunderlig utsikt. Det var dragspel och tjo och tjim.

Årets roligaste uppdrag: Var det jag gjorde för Värmlandsmat. Åh det var var spännande att åka runt i halva Värmland och fotografera passionerade och hårt arbetande bönder och matproducenter.

Årets kuliss: Björkaholm Qvarn: Vilken miljö. Skulle vilja låna denna kvarn och göra några riktigt spännande bilder. Mjölet och känslan och karaktären. Ljuvligt.

Årets idyll: Vad kan jag säga. Vårt snart färdiga hus ligger på en plats som gör mig så lycklig.

Årets beauty: Sofia som jag fotograferade i juni. Hennes klänning var riktigt fotogenique, och så var hon.

Årets bröllop:
Åh jag var på så himla många roliga bröllopsfester under 2011 (Karolina o Markus, Lisa och Jacob, Gert och Therese, Jenny och Martin, Charlotta o Simon med flera) men vildaste av dem alla måste Helena och Michaels ha varit. Vilken fest! Helt spektakulär!!

______________________

Årets arkitektupplevelse: Gaudis Casa Battlo Barcelona. Vilken upplevelse, jag blev helt såld. Ett hus helt inspirerat av havet och helt avsaknad av en enda rak linje. Jag bara gick och gapade. Paradis!

_____________________________

Årets musikupplevelse och nyfunna vänner: Fantastiska môra-Per. Vilket gäng. Det bästa Värmland (och kanske Sverige) har. Texter på samma nivå som Lagerlöf, Springsteen och Fröding.

__________________________

Årets hangover (med hänvisning till filmen):

Fröknarna Fräs personalresa till Barcelona. Hade jag vetat att min lilla hönsgård skulle bete sig som ett gäng unghästar utsläppta på grönbete hade vi kanske inte åkt dit. Men det gjorde vi, och jag säger: What happens in Barcelona stays in Barcelona. Men vi hade väldigt roligt. *Nä, jag skojar bara, det gick lugnt till.

*Det gör jag inte alls.

__________________________________

Årets färdigställande: Ateljé Haga Blanche. Det tog några år men tillslut fick min syster garaget färdigt med Atelje på västra delen. Underbart.

Årets finaste: Elefanten vi fick se på Koh Lanta i november. Liksom efterlängtad.

__________________________

Ja, 2012 kommer att se annorlunda ut. Det kommer bli ett helt annat år.

2010 var verkligen spännande, liksom 2009 var ett helt annat slags år, 2008 ett annat, 2007 var ju kul det med. 2006 är preskiberat. Kanske berättar jag om det året då jag är en gammal tant.

Tack så länge kära vänner!!

Ur photobooten 2011

2011-12-26T22:02:00.002+01:00

Det är snart slut på 2011 och jag tänkte summera året. Jag startar med min photoboot från 2011. Utan kronologisk ordning. En självporträttsorgie. Säg, använder ni photobooten nåt? Det borde ni, det är väldigt kul.

Jag summerar mina bilder med att jag är glad alldeles för ofta, eller iallafall försöker vara. Ska testa lite mer "opleasad" ilska 2012.

God Juldag kära vänner

2011-12-25T11:44:00.000+01:00

En liten snabb julhälsning på juldagen mellan all brysselkål, julskinka, choklad och glögg.

Stor kram på er!!

Bröllopsbok Martin och Jenny

2011-12-22T23:58:00.001+01:00

Åh idag damp det ner några bröllopsböcker som ska vidare.

Åh jag älskar mina bröllopsböcker. Har hittat det perfekta pappret och den perfekta storleken.

Så fina att jag vill behålla dem själv men det kan jag ju inte så imorgon postas de vidare till sina rättmätiga ägare.

Stora vackra bläddervänliga böcker med tjocka pärmar.

Ja, jag älskar Blurb och kan varmt rekommendera dem. Nu klantade de till sig på en av böckerna men jag hoppas att de åtgärdar detta snarast.
Om jag får tid i mellandagarna ska jag göra Viggos bok nummer 1. Alltså best of från hans första år. Ska bli kul att sätta tänderna i.

Inspiration: Verkliga människor

2011-12-22T10:23:00.004+01:00

Åh om det är något jag beundrar ifrån roten av mitt hjärta så är det människor som skapar något.
Har ni upptäckt The Selby? Han porträtterar skapande och passionerade människor. Fotograferar dem i deras hem, det är verkligen häftigt.
Men så gör han små filmer om dem också, och varje spännande människa borde få en sådan här film gjord om sig.

Det här är en film som är ett lysande tema på hur konst och stil och mode smälter ihop på ett förträffligt sätt.

Den här handlar om en restaurang på stranden på Long Island, och människan bakom den. På så många sätt så påminner den om min egna restaurang Fröknarna Fräs.

Eller den här underbara knäppgöken och modeföretagaren Alfus. Som en riktig Al Pacino (fast på riktigt)

Te en titt om du har tid i julstökandet. Många gånger överträffar verkligheten dikten. Det är så lätt, och helt genialiskt.

Filmtips i juletider: Sherlock Holmes "a game of shadows"

2011-12-20T08:56:00.000+01:00

Den går på bio nu och den är verkligen värd ett besök.

Fantastiska kostym, underbar scenografi, vackra bilder, starka karaktärer, spännande historia, kluriga gåtor och actionfylld underhållning.

En riktig familjefamilj som kan ses på så många olika sätt. Så spelar vår egna svenska superstjärna en huvudroll, hon säger inte så mycket men hon syns. Hon är otroligt vacker. Sådär fulsnygg så hon blir ännu vackrare.

Ja, den här filmen njöt jag verkligen av på ett mycket okomplicerat och bekymmersfritt sätt.

Så ska ni gå på bio se den här.

(PS. Jag rekommenderar Huvudjägarna också. En norsk actionthriller baserad på Jo Nesbos bok. Oj oj oj vad spännande den var. En sådan där film man kan se och läsa på så många sätt. Grymt intressant samhällskritik och väldigt välspelat)

Jag önskar mig i julklapp

2011-12-17T13:50:00.004+01:00

Förutom att jag önskar kvinnlig jämställdhet, rättvisa, frihet åt folket i Syrien och dessutom allt det här som Underbara Clara skriver om, förutom det önskar jag mig också (utan innebördes ordning)

Några burkar med linoljefärg, gärna engelskt röd.

Konstnärinnan Sarah Moons konstbok 12345

En riktigt rejäl äkta Le Creuset gryta.

Då min favorittidning 25 underbara hem lades ner måste jag hitta någon annan inredningstidning som passar. Jag läser allt och köper säkert 5 inredningstidningar i månaden men jag är kräsen. Vill inte ha sterila, rostfria arkitekturhem som ser ut som väntsalar, nej, jag vill titta på varma ombonade egensinniga bohemchica konstnärshem där människor lever på riktigt. Kanske Country Living passar mig? De säger att den ska vara bra. En prenumeration tack!

Några kvadratmeter med Voltaire aqua från Marrakech Design.

och/eller Ninni Pastell. Ja, vad som helst går bra ifrån den här butiken.

Det här tältet som visas i Elle interiör julinumret. Tältet säljs av min favoritbutik Raja I Stockholm.

En Pigtail Beanie från OM i vilken färg som helst.

Några rullar tapet från PIP-studio.

Det här vackra retrokylskåpet från Gorenjo (och mycket bättre pris än Smeg)

Ja, det var nog det.

Så tipsar jag också om det här fantastiska julalbumet från She & Him. Grymt stämningsskapande.

Trevlig fjärde advent mina vänner.

Auktion, vinyl, omslag, Bruce och tallest man on earth

2011-12-15T20:21:00.002+01:00

I lördags var jag på en auktion. En gammal hederlig auktion på plats, där man får ropa 20 kr. Det såldes säkert 1000 vinylplattor och 33-varvare. Jag tittar ju normalt inte på skivor, utan jag letar skatter mest bland möblerna och lamporna och porslinet, men nu var det så många lådor med vackra plattor att jag omöjligt kunde gå förbi dem utan att titta lite....

De stod i gamla drickabackar, minns ni de där backarna?

och det slog mig att en skiva förr i världen var så otroligt mycket mer omslag. Bilden blev en så stor del av upplevelsen. Jag var 13 år när cd-skivan slog igenom på allvar så jag hann inte samla på mig några vinylplattor.

Men jag minns att jag lyssnade på sagoskivor hos min farbror. Satt och tittade och tittade och kramade omslagen hårt.

Vinylplatt-omslagen var ju så stora.

Tänk att få vara den här tjejen. Få sitta och spela gitarr och dingla med benen på ett countryomslag.

Den här vackra 33-varvaren var så vacker så den fick följa med mig hem. Vad jag nu ska ha den till? Hänga på väggen? Använda som presentpapper? Har ni varit med om det där någongång, att ni måste rädda något? Om det så bara är ett skivomslag?

och den här. Längtar man inte omedelbart dit? Till ett italienskt 50-tal?

och det här? Underligt. Hur har den hamnat i djupaste Värmlandsskogen liksom?

och sen fanns det en hög med Bruce skivor, nästan alla vackra, men jag letade efter en speciellt

nämligen den här. Jag gillar känslan i den.

Enkelheten.

Hoppet.

Men den fanns inte. Den kanske är för att den är ny?

Jag lyssnar in mig på Bruce extra nuförtiden, för jag lyckades få tag på två biljetter till hans Ullevi-konsert i sommar.

Här är min On the Road lista just nu.

Låt nummer 3 är så bra så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Har NI mina kära vänner några musiktips till mig?

Sotaren

2011-12-15T13:51:00.003+01:00

Tänk att man kan bli så glad för ett sotarbesök. Sotaren filmade hela min 150 år gamla mur och godkände den, dessutom godkände han tre eldstäder och fann att den fjärde läckte. Men det spelar ingen roll. Det var kakelugnen i sovrummet, för vem vill elda där man sover?
Det var så bra att få det godkänt, att få gå igenom hela muren. Han tyckte tillochmed att vi kunde testa och elda och baka bröd i bakugnen bakom köksspisen. Tänka sig. I love you, sotaren!

Lagen om attraktion

2011-12-13T23:31:00.003+01:00

Jag tipsade ju er om boken The Secret, Hemligheten av Rhonda Byrne. Den handlar om lagen om attraktion. Alltså hur vi drar till oss de saker vi vill ha med enkla medel. Det är otroligt spännande och det är först nu, några veckor efter att jag avslutade boken som jag begriper på riktigt vad det handlar om.

När man börjar uppmärksamma dessa små attraktionslagar i vardagen öppnar sig en otroligt fin värld som jag verkligen välkomnar.

Som exempel, i flera veckor har jag gått runt och tänkt på att jag måste ringa sotaren för att få alla eldstäder godkända. Problemet är att sotaren bara har telefontid två timmar i veckan och då jag är så urkass på att passa tider missar jag alltid de där timmarna. Dessutom är det alltid upptaget och lång väntetid.

Men jag vill verkligen komma i kontakt med sotaren.

Så idag, av en slump, eller kanske av lagen om attraktion, står sotbilen parkerad på mina föräldrars gård och sotaren själv sitter inne och dricker kaffe med pappa. När jag urlycklig tar tag i sotaren och frågor honom har han egentligen fullt hela veckan, men han tittar i almanackan, okej, han gör ett undantag, och kan komma och inspektera eldstäderna redan imorgon.

Visst är det lysande?

Lagen om attraktion när den funkar som bäst. Sotaren kom till mig, jag behövde inte ens ringa honom.

Eller mitt hysteriska skåpletande.
Jag har länsat igenom landets alla auktionsfirmor, budat, tittat, besökt antikaffärer, blocket och inredningsbutiker för att hitta det perfekta skåpet att ha i mitt kök. Jag har varit obsessed. Tänkt tanken att jag måste åka ner till Paris Clignacourt med kärra och för att köpa det. Jag har letat i ungefär ett år.

Men så slutade jag leta då jag fann ett vitt skåp som var halvbra, så i tanken fanns skåpet redan på plats. Så i lördags står plötsligt skåpet jag letat efter mitt framför ögonen på mig, i byns auktionshus och det blir mitt för en spottstyver.

Det här händer mig hela tiden nu. Det kommer till mig. Lagen om attraktion är så häftig. Kanske låter det flummigt men det funkar. Det handlar om att förenkla.

Bilden kommer härifrån.

Så nu är det köket med stort K som ska komma till mig.

Jag använder bilder, tankar, ord för att dra det till mig. En hel del bläddrande i inredningstidningar förstås.

French country kitchen, precis som jag vill ha det. Men universum hör mig och jag är helt säker på att jag inom tre månader har det drömkök jag drömmer om.

De tre sista bilderna kommer härifrån.

Renoveringen fortsätter...

2011-12-12T14:33:00.005+01:00

Jag vet att många av er är nyfikna på hur det går med vårt hus, och sanningen är den att det går långsamt. Förra julen sa jag "tänk, nästa år firar vi jul här", och då hade jag ingen aning om att vi bara var i början. I ett år har vi hållit på.

Det här är det första huset som vi renoverar. Jag har tidigare varit med och byggt nya hus på vårt familjeföretag (mina pappa har byggt sisådär 20 hus), och då har det gått i en helt annan takt.

Men jag fick alla varningens ord när jag köpte ett gammalt hus och jag visste att det skulle vara mycket jobb, men jag insåg nog aldrig vidden av att renovera en gammalt 1800-tals gård som inte blivit rört på lång tid. Ett hus som saknade både avlopp, toa, värmesystem, isolering och bra vattenanslutning.

Hade jag bara vetat.

Vi funderade på att behålla huset precis som det var och bara bo där på sommaren, och kanske bygga ett annat hus brevid, men det kändes konstigt. På sommaren är jag ju iallafall inte ledig, så vi drog igång en helrenovering.

Gården ligger brevid min pappas föräldrahem, så det blev viktigt för honom också. Det är en plats han avgudar och mår väldigt bra på, så han delar delvis den här renoveringen med mig (lägger all sin tid på det).

Vi diskuterar en hel del. Han är 40-talist. Han tycker jag ska tänka praktiskt och ha bekvämligheter, men själv är jag en 70-talist som gärna låter skönhet och historia går före det praktiska. Men jag förstår vad han menar, och jag respekterar hans livserfarenhet och kunskap. Hursomhelst är det ett spännande möte där vi möts och det mynnar ut i en fantastisk skapelse.

Som tur är så är inte min pojkvän med på detta,utan huset är enbart mitt (som jag bygger åt oss, sug på den ni. Girlpower så det förslår) ) för om han hade varit med på detta bygget hade det nog blivit en separation ganska snabbt. En riktig kliché som är helt sann. Han sa tidigt att han inte är intresserad av att lägga all sin lediga tid på att jobba, utan han vill träna och vara med Viggo och detta köper jag. Det betyder ju också att jag bestämmer allt helt själv (vilket jag verkligen gillar att göra)

Men trots att mina pengar och besparingar sinar, att all min lediga tid försvinner, att jag spenderar timmar i bilen, trots att det är damm och jobb och bjälklag och lyft och målarfärg och kärror och gullfiber och pärlspont, och ritningar och kakel och tänka, tänka och åter tänka, så kan jag faktiskt inte säga någonting annat än detta är något av det roligaste jag varit med om.

Jag känner passion.

Det är en dröm som går i uppfyllelse, en plats och ett sammanhang som skapas.

Det tar tid, men det är det värt. På något sätt.

Om ni bara visste vad jag lär mig.

Så vad har hänt sedan jag visade er sist? Jo, förutom att det har grävts ner jordvärmekablar, trekammarbrunn, avlopp och elledningar så har hela huset har fått ny panel och målarfärg. Jag använde Falu Rödfärgs Ljusröda färg. Jag begärde offerter på färgen från säkert 10 olika ställen, men de som slutligen gav mig bäst pris på 10 hinkar á 10 liter falu rödfärg ljusröd var faktiskt Sörmarks Färg i Torsby. Det var roligt tycker jag. Det tog tid att slå upp brädor och måla allt. Vi tror att huset är 252 kvadratmeter stort, men är inte helt säkra.

Det har ju också kommit till två utbyggnader. Den framåt, "fronten" kom till därför att jag gärna ville ha utsikten från det hållet. Från början (typ för 70 år sedan) hade huset en glasveranda som alltså delvis har kommit tillbaka.

Det andra utbygget söderöver kom till därför att vi var tvungna att installera en toalett till, ha någonstans att ha jordvärme osv. Vi funderade länge på om detta utbygget var rätt, om det skulle harmonisera med huset, men det blev riktigt riktigt bra.

och baksidan som vetter mot väst fick en köksingång. Till våren tänker jag anlägga en fin stor veranda där. Där syd och väst möts skapas kärlek (något som Ernst skulle kunna sagt) och just där, det där sydvästra hörnet tror jag kommer bli det lyckligaste på hela huset.

Så när man går ut från grovingången söderöver ser man detta. Tittar man åt höger ser man min låtsassysters hus "Mellangårn", tittar man rakt fram ser man ner på mitt kusinbarns hus Hamla och hennes nybyggda stall (med en box ledig;). Man ser också grönsakslandet, björkallén och min farbror Bosses hus.

Ser man österut (från glasveranda och fronten) ser man denna fina utsikt. Blånande berg så långt ögat når.

I somras när det var dags att bestämma snickarglädjen stod det helt still i huvudet. Jag hade verkligen ingen aning av vad jag ville ha eller hur man gjorde det överhuvudtaget. Det var tomt.

Jag googlade snickarglädje men kände att det inte fick bli för mycket jobb eller för krussidullit då detta hus ligger på skogen. Jag ville ha det lite enkelt. Så jag gav snickaren fria händer. Jag sa "vad tycker du?". Så han fick sätta sitt signum på huset. Sin tag. Som en konstnär sätter sin signatur längst ner till höger på tavlan. Snickarglädjen blev snickarens egna, och visst blev det bra?

och fronten är nästan det vackraste. Jag återanvände hela dörr -och fönsterpartiet.

och här är det rummet inifrån. Det ska in lite mer isolering och sen spikas på pärlspont som ska målas vit på både väggar och tak.

och här är utbygget söderöver som ska innehålla tvättstuga, jordvärmepump och liten toalett. I taket har vi satt pärlspont.

Jag valde på min vän Fredriks feng shui kunskap en dörr med stort glasparti för att få in söderljuset (helst hade jag velat ha dubbeldörrar men det fick inte plats så jag valde en dörr med dubbla fönster istället) Dessutom var jag så crazy så jag valde en blå dörr.

Dörren är en Leksandsdörr och med tanke på priset så hoppas jag att den kommer få sitta där i 300 år minst (vi har plast på den på bilden för att inte få färg och liknande på den)

Så här är det då förberett för klinkersättning och imorgon kommer kakelmästaren för att kakla. Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska ha på väggarna i det här praktiska rummet. Tapet? Målarfärg?
Otroligt mycket att tänka på -och ta hänsyn till.
Det blir ett ordentligt hus, det kan ni vara säkra på.

Detta blev ett inlägg med mycket text men jag kände för det.

Jag ska visa er mer om några dagar.
Kram på er.

The secret

2011-12-09T22:41:00.002+01:00

Jag blev tipsad om en bok här på min blogg, och vet ni, jag lyssnar på er. Jag gick och köpte den och läste den. Jag njöt varje sida. Vilken feelgood.

och det är ingen bok som kommer vinna några litteraturpriser, men det är en bok som vunnit annat, nämligen många människors hjärtan.

och jag måste säga att jag delvis har levt efter den här filosofin i hela mitt liv, ja, inte helt fullt ut för då skulle det nog sett annorlunda ut, men det känns som om jag hört, sett, känt, läst det tidigare och att det är lite så jag tänker, men det är ju bara underbart att få bekräftat, att bli påmind. Att vägen är rätt. Att bli övertygad.

Den kommer att få finnas i mitt liv, plockas upp då och då för att läsas igen.

Den kommer att få dela plats i min bokhylla bland mina andra själsliga vägledarböcker (jag har samlat på mig många genom mitt 33-åriga liv för andlig sökan och personlig utveckling har alltid fått ta en stor plats i mitt liv)

Så var det ett helt kapitel i boken tillägnad visiontavlor, sk. visionboards, och sådana har jag ju gjort förrut och de tror jag stenhårt på (passar mig som är bildskapare)

Nu rev Viggo ner den senaste visionboarden på kylskåpet, kanske lika bra det så jag fick göra en ny, en lite mer aktuell:

så här ser den ut. Drömmar jag har som jag vill ska ta form. Som redan har tagit form. Som håller på att ta form.

Läs The Secret så kommer ditt liv bli väldigt mycket rikare!

Filmtips: Midnatt i Paris

2011-12-03T19:40:00.003+01:00

Åh, jag rymde en kväll (eller jag rymmer flera kvällar i veckan men då handlar det mest om jobb) men jag rymde en kväll för att gå på bio. Det var evigheter evigheter sedan som jag var på bio men ni som hängt med mig här på bloggen ett tag vet ju vilket stort filmintresse jag har.

Så Midnatt i Paris hade fyra aspekter som gjorde att jag verkligen ville se den.

1) Jag älskar Paris

2) Jag avgudar Owen Wilson

3) Jag dyrkar Marion Cottilard

4) Jag ser allt jag kommer över med Woody Allen

Så gissa om det här var en film jag inte ville missa.

Det var en film värd att minnas. En film för litteratur och -konstälskare. För de som tror. För de som kan hantera en saga. För de som är historiskt bevandrade.
Åh jag tyckte verkligen om den.

Anki

2011-12-03T16:04:00.004+01:00

Tog de här bilderna för några år sedan till makeupartisters portfolio (Pamela Anderssons Mariart utbildning i Arvika). Men Anki som satt modell fick dem aldrig, men nu ska hon få dem. Jag har suttit och hållit i dem som en annan Gollum som "my precious..." men nu, nu, ska ska alla modeller och andra som velat ha bilder få dem. Jag håller nämligen på att rensa hela hårddisken. Jag rensar hela mitt liv. Lämnar tillbaka, lämnar bort, säljer, fullföljer...åh det är så skönt. Som en själslig rensning. Som en nystart.

Men åh vilka tjusiga bilder. Vad jag kan. Borde kanske syssla med "beautyshoot" lite oftare....

fast jag föredrar alltid människors skavanker. Ärlighet, öppenhet, reality....det är och kommer alltid vara min grej. Hellre erfarna rynkor än babyhud om ni fattar. Fast Anki hade redan babyhud så det behövdes ingen airbrush på henne. Maken till mer natural beauty får man leta efter.

Bilderna är plåtade i Arvikas fordonsmuseum. Ett underbart ställe.

Tjolahopp.

Att möta en elefant

2011-12-03T12:39:00.004+01:00

Alltså, det kan vara så missvisande att blogga retroaktivt. Vi har ju faktiskt kommit hem från vår resa för länge sedan så möter jag människor som säger, men du var ju på beachen. Så, javisst var jag, men jag tog så mycket intressanta bilder där så jag kan omöjligt släppa vår fina resa.

Ni vet hur det är. Dagarna går, man läser böcker, njuter av tillvaron.

För vår del var det första gången vi var i Thailand med barn. Tidigare har våra Thailandresor mest gått ut på långa kayakturer, klättringar, vandringar i bergen, dyk och -snorkelturer, cykel, träning, kurser och runtresande.

Thailand är ett fantastiskt äventyrsland med gudomlig natur och det finns oändligt mycket att göra för den äventyrssugne. Men som sagt så var det första gången vi besökte Thailand med barn, Viggo 19 månader och då blir det en helt annan slags resa.

Det var faktiskt som om hela Thailand var lite montessori, så upplagt för att sätta barnen i första hand. Jag blev imponerad. Överallt vi kom så var det Viggo alla såg först. Aldrig har jag tänkt tidigare att ett lågt bord där man sitter på kuddar på golvet är ett bord helt upplagt för barnen. De älskar ju det. Jag har aldrig sett Viggo så kolugn och avslappnad under en middag.

Så mycket äventyr blir det ju inte med ett så litet barn men den sista dagen sa vi, näe, nu måste vi ut och titta på elefanter. Fast vi ville inte åka på någon elefanttur och sitta och skumpa på en elefanttur i djungeln med andra turister, vi ville bara låta Viggo se en elefant.

Så vi bestämde oss för att gå. Vi gick och gick. Hamnade på ödsliga vägar omgivna av ogenomträngliga djunglar som var så gröna, så fulla av klorofyll.

och planterade skogar

så rätt som det var, på den vackraste vägens ände såg vi en underbar siluett uppenbara sig

siluetten av en elefant

på elefanten satt en liten, liten pojke som inte pratade engelska, men han pratade med sin elefant

och de var väldigt fina ihop. Jag älskar elefanter. När Jögga besökte mig i Sydafrika (när jag pluggade fotografi där 2002) så spenderade vi en hel del tid på en elefantpark. Där fick vi lära oss att afrikanska elefanter är mer aggressiva och de kan inte tämjas. Det kan ju då som sagt var asiatiska.

Hursomhelst är elefanter de vackraste djur jag vet. Så stora och lugna. Graciösa i sin gång. Dessutom blir de gamla (mellan 60 och 80 år) har starka sociala band till varandra och sin familj.

Tillslut var vi tvugna att gå även om jag hade kunnat spendera hela dagen med att titta på den där fina elefanten.

Jag sprang leende därifrån, så himla glad över att bara ha fått se en elefant igen.

Elefanten vinkade adjö till oss. Och Viggo, då, ja han tittade mest. Storögt. Och fortsatte sen att leka med sin bil.

Som av en slump visade flygbolaget filmen Water for elephants när vi åkte hem, och det var en av de finare filmer jag sett. Jag bryr mig inte om vad kritikerna säger om att detta var en förutsigbar romantisk klichéfilm för där och då var det precis vad jag behövde. Så romantiskt och vackert med ljuvliga miljöer i ett bedrövligt vackert 30-tals landskap, kostymfilm när den är som bäst. Så kan det ju vara ibland. Dessutom blev jag grymt sugen på att läsa boken av Sara Gruen som filmen är baserad på. Den ska vara något utöver det vanliga.

Best time of the day

2011-11-24T10:15:00.002+01:00

Jag ska snart ge mig med beachbilder, men inte riktigt än. Den bästa tidpunkten på dygnet måste ju vara twilight, eller blå timmen som jag tror att det heter på svenska. Precis efter det att solen gått ner tills det att det blir becksvart. Det är iallafall min favorittidpunkt på dagen. Strax efter den här bilden.

Det går fort, på några minuter. Allting blir till guld, man tappar andan för en stund. Vill frysa tiden.

men det är ju också det som är det magiska, att det är så förgängligt.

man kan passa på att flyga fram litegrann

Ljuset ändrar sig hela tiden, ömsom guld, ömsom rött, ömsom blått. Det är fantastisk.

Det finns faktiskt ingen stund på dagen som kan mäta sig med denna stund, och får man chansen att uppleva dessa guldstunder så ska man ta dem.

Säga vad man vill om 80-tals solnedgångar, men av någon anledning så samlar jag på dem.

Puss på er!

On the beach day 4

2011-11-21T22:15:00.003+01:00

Åh om jag kunde så skulle jag leva på stranden, att se horisonten varje dag, känna vindar svepa in, sanden mot fötterna....låta tankar och ande få plats.

Meditera över vågor, himmel och salt.

Huden och kroppen och själen som smälter ihop. Låta mitt (vårt) barn bli ett naturbarn, en surfardude som pratar delfiners språk.

Ni kommer få se mer strandbilder, var så säkra.

En liten båtresa

2011-11-21T18:16:00.001+01:00

Ibland, om man skulle få för sig att bli rastlös under en båtresa kan man alltid ha roligt med telefonen.
Man behöver bara ett bra fönsterljus så är saken biff.

Sköna dagar

2011-11-14T10:29:00.088+01:00

Jag älskar havet. Högt och innerligt.

och stranden med sina förgängliga spår

och att mysa med familjen

och här hade jag tänkt att lägga ut tio bilder till men internet är så långsamt att det är helt omöjligt.

Hej så länge

Läsupplevelse "Just Kids" av Patti Smith

2011-11-09T05:56:00.001+01:00

Jag har väntat på att den här boken skulle komma ut i pocketform, och när den gjorde det köpte jag den direkt. Johnny Depp har gett den lovord, så jag visste att det var något speciellt.

och det var det. Från första till sista sidan. Ett litet biografiskt underverk om vad det är att vara människa, att leva för konsten. En bok om vänskap i ett myllrande 60 och 70-tals New York. Med ett språk som dansar fram på sidorna.

och Patti Smith (ni vet hon som gjorde hiten "Because tonight") kan verkligen skriva på ett sätt så det rör om och det är äkta och sant och hon har en historia ihop med Robert Mapplethorpe (en av fotohistoriens viktigaste) som slår det mesta.

och de två tillsammans som slår sig fram i en värld ackomponjerad av Bob Dylan, Janis Joplin och William S Burrough. (jag har alltid älskat beatkulturen)

De äter inte på flera dagar, de har löss, de går klädda i långa rockar, de har inga pengar, de är hemlösa men de är fria. Det skulle aldrig gå idag men jag njuter och fasar mig över deras historia.

Den här boken borde läsas av alla, och den är högaktuell i en tid då populärkulturen domineras av Idol och modebloggar.

Så fantastisk vackert smärtsam.

När boken är slut börjar jag storgråta, inte sådär snörvlande lätt utan när jag läst sista stycket gråter jag så det sprutar tårar och jag gråter länge. Jag hurklar och gråter för vänskap, kärlek, tolerans, öppenhet, nostalgi. För tiden och vad det det innebär att vara konstnär och jag tackar Patti Smith för att hon delat med sig så rakryggat och ärligt.

Läs den kära du.

På semester

2011-11-09T04:47:00.002+01:00

Jag har bara med mig den lilla D7000 kameran (som inte är fullformat) och till den det pyttelilla ljusstarka 50 mm objektivet och det är underbart att begränsa sig.

Rottneros Park

2011-11-03T01:06:00.001+01:00

Jag är ofta och plåtar i Rottneros park, ungefär 70% av mina brudpar gifter sig där eller plåtar sig där, och det är fine tycker jag. Men kanske är jag lite hemmablind för det är inte alltid jag ser tjusningen med den där parken, förrän nu. Med lite distans.

Jag sitter och redigerar några extra bilder till Sofia och Niklas bok och slås av hur fantastiskt vackert det är i Rottneros Park. Vilken plats.

Det finns hur mycket miljöer som helst.

Prunkande blommor, växter, lundar, ekträd, vatten, lekparker...

vattenfall, stenrös, statyer...

örter, tulpaner, fruktträd, bärbuskar.
Ja listan kan göras hur lång som helst.
Parken är verkligen en liten saga.
Kanske känner jag plötsligt en sådant svärmeri för denna sommarpark för att det är november och så långt ifrån denna senblommiga augustigrönska som man kan komma. Jag bara längtar efter att få vila mina ögon på något riktigt färgstarkt.

Jag nu längtar jag sannerligen efter sol, så det är tur att vi åker till en strand långt borta på lördag.

Börja läsa igen

2011-10-28T23:15:00.000+01:00

Tänkte komma in i en läsarera igen. Ni vet sådana där eror då man slukar många böcker på rad, det liksom rasslar till av lust till att läsa och bläddra blad. Det var länge sedan jag hade en sådan era, men jag vet ju hur lätt det är att hamna i dem om man ger dem en chans. Så jag går och drar i några av Jöggas böcker (mina är nerpackade i lådor tills det att huset är färdigt, ja tänka sig, mitt liv har varit nerpackat ett år nu, ett år sedan som jag flyttade från slottet på Kajshea) och givetvis läser jag mycket i Viggos böcker. Hur som helst...har ni några boktips som skulle passa mig nu?

En bok som förändrade mitt liv var:

"Berömda män som varit i Sunne" av fantastiska Göran Tunström.

Jag var i mitt barndomshem idag och hittade den här lappen, där jag skrivit ut ett favoritstycke som jag haft hängandes på väggen. Den där boken förändrade mitt liv.

Har ni läst den?

Vilka böcker har förändrat ert liv?

Det var allt för ikväll.

Good friday night sweet roses!

Vem har sagt att husvagnar måste vara tråkiga?

2011-10-27T21:42:00.002+01:00

Vem har sagt att husvagnar måste vara plastiga och tråkiga? När jag ser de här bilderna känner jag det som att jag ser något jag aldrig sett förrut. Det är så himla häftigt. Nytt, liksom gypsy-style i bluegrass-anda.

Bilderna är hämtade och tillhör klädmärket Magnolia Pearl. (Hemsidan definitivt värd ett besök)

Det är en kvinna vid namn Robin Brown som syr klänningar av gamla antika tyger. Det är så fint.

Faktum är att Ulvsbygården i Sunne har hela deras klädsortiment.

Check out babies!!

Familjen Kringlund

2011-10-26T17:51:00.001+01:00

Bibbi (som ni för övrigt finner på Kulinarika, en av Sveriges bästa vinbyråer) hade en helt fantastisk egendesignad klänning med tyg från Klässbols linneväveri.

Det var väldigt vackert!

Rebecka och Martins bok

2011-10-25T09:29:00.001+01:00

Rebecka och Martin blev lite av ett favoritpar den här sommaren.

Naturvetare till yrket, jag älskar naturvetare. Det är nåt med förhållningen till livet och jorden. Något okomplicerat.

Fantastiskt bröllop.

Tack för att jag fick vara med!

Lisa och Jakobs bok

2011-10-24T19:08:00.003+01:00

Något av det bästa jag vet är att klippa, klistra, skriva och rita i fina böcker, men nuförtiden så kan man göra väldigt fina egna inbundna böcker som håller samma kvalité som vilka avancerade bokbinderier som helst. Det är revolution, och en revolution som jag älskar.

Så om mina brudpar önskar gör jag böcker till dem. Här har jag fotograferat Lisa ur deras bok, det blev nästan vackrare än på den vanliga bilden.

Under bröllopskvällen hade jag en fotostudio med underbar rekvisita där alla gäster fick komma och fotografera sig.

Det är verkligen uppskattat och det blir så himla bra.

och väldigt roligt att sitta och titta på i en bok.

Sedan lite mörk himmel för att inse allvaret.

Grymt sjysst bok måste jag säga. Återkommer med fler.

Ciao så länge mina kära vännner!

Har du nôn skog i din himmel, du Gud.

2011-10-22T09:29:00.002+01:00

Har du nôn skog i din himmel, du Gud.

Te gå i en finen kväll.

En tocken där gammel skog, du vet mä smörsôpp å kantarell.

Vi hörd fôll om gröna änger om söer mä vita ull

Musik ifrå harpas strängerå gater gjord uttå gull.

Men ja skull nock int trives mä då där,du Gud.

Du vet ja ä blyg å rädd.

Dä låter så fint på nô vis, du Gud å ja ä int tocken klädd.

Kanske du tycker ja tarjer å fråger men dä här ä noga för mej.

Fast slepper ja unna ellbrann å plåger ska ja ta't sôm dä ôpp när dej.

Men har du en skog i nôn utkant, du Gud vill jag gå där i ensamhet å ly på en bäck å på fôggelsång när dej i all evighet

Gunnar Ehne

Igår sa vi adjö till en viktig och betydelsefull person i våra liv.

Tror att det finns stora och mäktiga skogar där du är nu Folke.

Femton dagar i oktober

2011-10-20T11:14:00.005+01:00

Tänk att jag inte bloggat på 15 dagar. Det är nog det längsta ever som jag varit borta från bloggen, men ibland blir det så. Så vad har jag gjort då?

Jo jag har druckit varm choklad på finnskogen med min vän Steffan, och det ska jag berätta för er mina vänner är inte ofta. Steffan bor i New York vanligtvis men ibland kommer han hem till sina barn, eldar i sin spis och bjuder på varm choklad med finnskoga-mystik i.

Jag har skolat in vår älskade pluttis på ett kooperativt dagis. Inte så många timmar per dag men tillräckligt för att kunna jobba lite mer.

Sedan har jag varit en hel del på mitt jobb på Torsby Camping, städat, skött om, tagit hand om gäster (de flesta gästerna som hyr våra stugor under hösten är skidåkare som är och tränar i Torsby Skitunnel).
Så har jag tittat på Fryken som ibland på hösten liknar ett stormande hav.

Sedan har jag förstått på himlen att vintern snart är i antagande.

Vi har eldat i kakelugnen i huset (som vi ännu inte flyttat in i) medans vi har målat, och ibland kommer min farbror Bosse på besök.

Det tar tid att måla. Fönster och dörrar som ska vara utomhus kräver minst 3-4 lager färg på sina ställen.

Sedan har vi eldat ris vid vårt andra hem.

Jag har varit på bröllop. Flera bröllop.

Och redigerat bröllop och beställt böcker från sommarens ALLA bröllop från Blurb så det står ut i öronen på ett skönt sätt på mig. Jag ska visa er resultaten när böckerna anländer.

Sedan har jag fått och hämtat och betalat svindyra Leksandsdörrar till huset. Vet ni vad, jag valde olika färger. Vitt på huvudingången och dalablå dörr på grovingången. De flesta har sagt till mig att jag är crazy, och då svarar jag "jag vet". Men det är så fint. Tyvärr fick inte en dubbeldörr plats på grovingången så istället blev det en dörr med dubbelglas. Denna heter Klockarberg. På bilden har fodret ännu inte kommit upp.

Så här långt har vi kommit på renoverigen. Det går långsamt, och samtidigt fort. Det tar väldigt mycket mer tid än man tänker sig. Vad jag vet är att det kommer bli ett av världens mest harmoniska hus.

Sedan har jag med mig Viggo nästan överallt. En bärryggsäck är toppen att ha, man blir väldigt framåtkomlig.

Så har jag bokat en resa till min lilla familj. Till en strand där sanden är vit och havet varmt. Vi ska leva skönt hippie-strandliv i några veckor och det ska bli så skönt för själen och kroppen.

Det var typ allt jag hunnit med de senaste 15 dagarna så jag får vara nöjd.

De flesta bilderna är tagna med min iphone och behandlade dem instagram, en favorit-app jag har.

3 innehållsrika dagar

2011-10-05T20:24:00.001+01:00

Jag rymde i helgen. Tog tåget till Stockholm och for på Galleri Kleerup på vernissage för att titta på Fredriks bilder. Världens bästa konstnär.

På plats fanns min gamla kompis Cilla som jag pluggade med i Lofoten och som jag inte sett på evigheter och det var så himla roligt, hon såg precis likadan ut som för 5 år sedan.

Och min kompis Livet och en ny kompis, Camilla.

och Fredrik är inte bara världens bästa konstnär och världens största inspiratör utan han är världens bästa vän också.

Sen gick vi ut på fin restaurang på livets inrådan och drack vitt vin och käkade färsk fisk och stannade uppe till sent.

Dagen efter gick jag till den finaste butiken jag varit i, Raja på Odengatan, och valde kakel. Svindyra förstås, antika från Indien, men ack så fina. 2 1/2 timme spenderade jag i den där underbara butiken med ljuvliga skåp och fantastisk trevlig personal (som kändes lite som en familj direkt) och jag fick iallfall med mig 10 kakelplattor som ska pryda delar av mitt hus.

Sedan var det dags att träffa min bästis, fika, äta, gå, prata och gosa med hennes 4 månader bebis.

Vi fick ett underbart dygn ihop.

Sedan tog jag tåget hem till Värmland fast jag åkte raka vägen till Arvika där jag och Jögga var inbjudna på VIP-spelning med världens bästa band môra-Per.

Och det var precis så där bra som jag tänkt fast kanske ännu bättre.

Så på söndagen vaknade jag upp och for på Pias modevisning, och det var dumt av henne att låta mig gå mannekäng för det fanns inte en chans till att jag hann ta några bilder. Men det var en fantastisk modeshow där det visades kläder från Ewa i walla, Designwerket, Branting och Melmelli.

och det var fantastiskt lyckat med 7 (snarare 14) sorters kakor, hemlig gäst, livemusik till showen och allt "took place" i en magisk lada.

och här är jag, i dagens vackraste Ewa i Walla-klänning i silke.

Musiktips

2011-10-05T11:57:00.001+01:00

Åh gud vad jag älskar den här tjejen. Allt hon gör. Vill krypa in under skinnet på henne, bli som henne. För om det är något jag tycker är riktigt fint och häftigt och beundransvärt så är det tjejer som sjunger och spelar gitarrer och andra instrument, för det är något som det här livet inte gett mig alls. Ge hör. Jag är så otroligt full av beundran till alla tjejer som har det där och gör något av det.

Jag hoppas att jag blir som Brandi Carlile i nästa liv....ser fram emot det fastän det är ett tag kvar.

Igår drack jag fin whiskey

2011-09-25T20:31:00.001+01:00

Igår bjöd PN Sport på whiskey

och jag var tjusigt klädd

Så var förstås både Gustaf och Peter med och det åts smörgåstårta och dracks jägermeister och kakor och vin.

Värmland har en musikskatt

2011-09-25T19:21:00.004+01:00

môra-Per.

Jag känner KÄRLEK!

De har en ny skiva som har fått helt grymma recensioner överallt.

Vi åkte på deras smygreleasekonsert på Café August i Karlstad förra helgen (de spelade på Fröknarna Fräs i somras också)

Det är två fantastiska bröder, Pärra och Hans som skriver texter och komponerar melodier som får hjärtat att liksom gå sönder och samtidigt läkas ihop, och det är så vackert så jag storknar.

och det är spelglädje och värme och fantastiska musiker

Har ni av någon outgrundlig anledning missat Värmlands bästa så har ni chansen att se dem på hemmaplan i Arvika i helgen. Eller lyssna på dem på Spotify eller gå in på deras myspace eller köp deras skivor eller vad som helst men låt dem inte gå förbi obemärkt.

För mig fyller de ett tomrum och skapar näringsrik jord till hela vackra Värmland.

Tack ni underbara.

Gammal dröm

2011-09-22T22:38:00.004+01:00

Jag hittade en gammal dröm i en gammal hårddisk. Project Dream II 2006.

Platsen var Korsika och hästen hette Rosseau och var (är) en fransk arab. Jag låtsades att han var min egen i några dagar och förstås döpt efter Jean-Jacques (Rousseau). Han var så fin.

Karolina och Marcus

2011-09-09T22:39:00.000+01:00

Himla fint bröllop det här stora magnifika kärleksfulla bondbröllopet. Tack Marcus och Karolina för att jag fick vara med!!

Casa Batlló by Gaudi

2011-09-04T21:48:00.005+01:00

I Barcelona fick jag vara med om en överväldigande upplevelse. Nämligen besöka Gaudis mästerverk Casa Batlló. Jag hade gärna besökt alla hans verk men hann inte denna gång. Jag hade också gärna haft med mig min pappa för han hade blivit lika överväldigad som jag, inte bara av arkitekturen utan lika mycket över hantverket bakom.

Gaudi var en arkitekt verksam i Katalonien runt sekelskiftet 1900. Hans arkitektur betecknas som sensuell och organisk med surrealistiska och expressionistiska drag. Vilken modig man tänker jag när jag tar stegen in i foajén och vad modiga de var på sin tid som anlitade honom.

Faktum är att ord är överflödiga när det kommer till den här arkitekten. Jag har inga ord som kan beskriva den otroliga inspiration som välvde över och igenom mig när jag klev in i huset.

Besatt av naturens organiska former var ljus, form och funktion det som fick styra.
Jag tänker: han har fattat allt. Precis allt.

Strukturen på väggarna och i taket skulle påminna om något naturligt, som koraller, eller huden på en fisk.

När jag först tittade in genom fönstren undrade jag varför alla gick runt och pratade i telefon, fast det gjorde de ju inte utan det var ju guideverktyget.

En jättelik lampa i ett tak som påminner om ett snäcksal.

Inte en rak linje i hela huset. Glas, trä, mosaik....fantastiska material.

Tillochmed fönstren är välvda i organiska former.

En form i taket som ger associationer till bröst, eller kanske till formen av en droppe när det landar på vatten.

Ljuvliga badrum längst upp där ljuset flödar in.

På taket tronar skorstenarna ut i fantastiska former.

På taket fanns även vattentanken. Det mesta kaklet som användes för att lägga mosaiken var återanvänt från andra byggarbetsplatser. Snacka om recykling och vara före sin tid 1904 då huset byggdes.

Man kan även ana en dragning till orientalismen.

Just Casa Battló är helt inspirerad av havet och faktum är att det känns som om man simmar runt i en otrolig undervattensträdgård och plötsligt hamnar i magen på en val.

För att förstärka känslan av vatten är glaset mot ljusinsläppen "suddiga". Detta bidrar också till att ljuset sprids på ett annat sätt. Fiffigt och spännande.

Otroligt effektfullt.

Ja, varje liten detalj i det här huset är tänkt på, arbetat igenom och funderad ut. Fönstrens placering har en tanke liksom dess olika storlek, och färgen och kalet har en funktion.
Tillochmed ventilationssystemet i huset är grymt och helt före sin tid.

Gaudi var verkligen en mästare och jag kan bara säga att jag aldrig tidigare har blivit så betagen av en byggnad. Ren skär fröjdefull harmoni i passion var det jag kände. Hållbart, naturligt. praktiskt och lekfullt.

Jag har hittat min ledsagare och frånochmed nu är det adjökens med raka former!

Barcelona personalresa

2011-09-04T19:57:00.002+01:00

featuring:

Så jag förstås. Själva chefen.

Vi hade det så bra, precis sådär bra man ska ha det när man avrundar ett projekt. Säger adjö, tackar, utvärderar och berättar några extra hemligheter. Dessutom gjorde vi det i en smutsig, magnetisk, farlig, spännande, färgstark stad som Barcelona.

Ja, det här gänget är verkligen ett skönt gäng och vår avslutningsresa blev så bra.

Jag kommer sakna dem så mycket.

På återseende Fröknarna Fräs. Jag gråter inte för jag säger adjö varje höst och har gjort det sedan 1993 (då jag var 13 år och började driva mitt café)

Vi ses 2012 mina fräsiga små fröknar.

Välkommen till Ateljé Haga Blanche

2011-08-27T20:24:00.000+01:00

Min syster har gjort en fantastisk fotostudio till mig. Alldeles vit. Fast den är nog inte bara till mig.

Hon har slitit med den där ateljén i flera år och nu äntligen är den färdig. Vi ska ha riktig invigning. Med namnceremoni och champagnedryck.
Hon är så duktig min syster. En bildskapande matematiker med det grymmaste sifferminnet och universums mest sociala själ.

Så har hon en crush på trasmattor.

Man kan omöjligt dra in fonder och grejer i det där fantastiska rummet utan det ska nog i första hand faktiskt få vara ett galleri som ger möjlighet till fantastiskt ljus.
För i det där vita rummet med fyra meter i tak är det så otroligt mycket som får plats. Tankar blir höga, detaljer synliga, seendet klart.
Men klart är att jag kommer använda det där rummet väldigt väldigt mycket.

Fyra nya symboliska saker

2011-08-27T19:34:00.005+01:00

Vet ni, jag anser mig inte vara materialist överhuvudtaget. Fast jag vet ju att jag är en summa av min egen tid där det konsumeras 800 gånger mer än det gjorde på min mormors tid). Men när det kommer till vissa saker så är jag en riktig materialist. Som när det kommer till dessa fyra nya saker som jag går runt och smeker just nu.

-Min nya telefon som efter 2 veckors skällande från min sida äntligen ersattes.
-Mitt nya pass (som bär på drömmar om ännu outforskade horisonter)
-Mina nya Raybans (som bär på diskreta tankar om bländande lavendelfält)
-Mina nya skor. Ett par Nylo. Pippi Långstrumpskor. Liksom luffarskor som ska få ta mig lååångt bort.

Tänk att man kan bara titta på några ting och bli på riktigt bra humör.

Personalresa: Barcelona

2011-08-26T23:06:00.001+01:00

Åh vad jag har letat efter den här klänningen. Den är verkligen en av de finare jag någonsin sett. Snittet, färgerna och tyget. Men den är helt omöjlig att få tag på. Finns liksom inte. Kanske om man åker till Spanien och går in på Flamencochics egna affärer (det går inte att handla i deras webshop som utlänning) så nu kanske jag får tag på en.

Jag tar nämligen med mig hela personalstyrkan på min restaurang Fröknarna Fräs och åker till Barcelona!!! Jippie!!

Jag har bokat den här färgglada lägenheten belägen mitt på stranden Barceloneta till oss.

Jag hoppas att den är lika fin som bilderna säger, men vi ska mest sova där.

Annars ska vi förkovra oss i Kataloniens kultur, dricka fint vin, umgås. prata oss igenom sommaren. Diskutera, vad var bra, vilka är våra styrkor, våra svagheter.

Så varvat med beachhäng, kultur, mat, träning ska vi alltså runda av sommaren och typ total-utveckla oss som personer och grupp. Jag tar med mig spelet Orangino (har ni spelat det, jag älskar det, riktigt bra för grupputveckling)

Jo, min strategi är få tillbaka dem till nästa sommar igen för det är alldeles för kostsamt att lära upp ny personal. Jag strävar alltid efter att de ska stanna i många går.

Eftersom vi gjort rätt billiga personalavslutningar de senaste åren (typ flottfärder) har jag samlat upp en liten buffert och ja, man kan åka till Barcelona från Karlstad 7 personer tur och retur för 4500 kr. Och det är ju typ mindre än en natt på Spa för oss sju.

Så Viva Barcelona!

Vi sticker redan på måndag och innan det ska jag hinna leverera alla som väntar på sina bilder!

PUSS mina vänner.

På besök i Wadköping

2011-08-24T17:47:00.001+01:00

När vi ändå var på besök i Örebro bestämde vi oss för att besöka Wadköping, en fin liten fristad i hjärtat av Örebro.

fast framsidan var ju ännu sötare. Säg är inte turkost världens sjysstaste färg?

Sen en leksaksaffär för barnen som jag verkligen gillade och som gav mig idéer om vad jag ska göra med ett av uthusen hemma.

Så jag själv i desperat behov av en frisör. Måste omedelbart vidta åtgärder!

Hos Sara och Nico

2011-08-24T16:11:00.000+01:00

Hälsade på ett snabbt dygn hos Sara och Nico i Örebro. Det var första gången som jag åkte utanför Värmland med Viggo på nästan 10 månader!

Sara och Nico har fått ett förstahandskontrakt på en underbar stor och härlig funkislägehet mitt i stan med mycket grönt utanför fönstren.

och Nico (som jobbat på Fröknarna Fräs varje sommar i 5 år) har nu fått ett jobb som gymnasielärare på en friskola. Kommer aldrig få en bartender som honom någonsin igen.

och kockarna var förstås med

och Sara är verkligen en av de snyggaste tjejer jag känner.

Stjernorna-mitt nätverk

2011-08-24T12:00:00.001+01:00

Igår var mitt kvinnliga företagsnätverk hos oss på Champagnerosé-provning. Det här är ett gäng jag tror på. Alla behöver vi nätverk. Att stötta, diskutera, filosofera, spana och göra affärer. Kvinnor från helt olika branscher och det gemensamma är att vi är företagare.

Iphonerehab

2011-08-12T14:37:00.000+01:00

Jag var så trött på telefonen i morse. De ringde säkert 8-9 gånger mellan 8 och 9...plingade till av tiotalet sms...jag kände mig helt förföljd och tänkte: tänk när vi inte hade mobiltelefoner. gud vad skönt allt var då. Man slapp vara på tillgängligt, förföljd, engagerad i allt och alla. Facebook, mail, sms....man slapp vara så himla PÅ och så social.

Så idag när solen sken tänkte jag spendera en timme på stranden med Viggo. Hittade ingen väska så jag la allting vi skulle behöva med oss i en plastpåse. I påsen la jag min iphone, handdukar, en påse torkad frukt och Viggos vattenflaska.

Så i ett obevakat ögonblick gick ett gäng skator loss på påsen, så när vi kom tillbaka låg allt utspritt. De hade hackat på påsen, telefonen och dessutom dragit runt på vattenflaskan så det mest var ganska blött...och omedelbart dött.

Så nu går det inte att få liv i telefonen....och det paradoxala är ju att jag nu får se hur det känns att vara telefonlös. Fruktansvärt. Jag har allt på min telefon. Listor, adresser, kontonummer, koder, nummer, färgkoder....

Jag har nu gjort vad jag kunnat för att kanske eventuellt kunna rädda min älskade telefon. Hårfön och puts. Så nu ligger den i en påse ris för att kanske kunna räddas.

Men ni som försöker nå mig på sms eller telefon så går det alltså inte. Ni får ringa till Fröknarna Fräs 0560-71891. Jag är på ofrivillig iphonerehab, och det kliar redan.

Jag lovar att aldrig mer klaga på telefonen bara den startar igen.

Lisa och Jakobs bröllop

2011-08-11T11:05:00.000+01:00

Sofia och Niklas

2011-08-11T10:50:00.002+01:00

Sofia och Niklas. Bilburen ungdom. Direkt efter vigseln for de till landet i väst för att bo på sjaskiga motell och uppleva berg och slätter genom bilrutan. En hel månad. Det är en resa jag också gärna vill göra.

Love love love

2011-08-11T00:32:00.002+01:00

Vet ni vad, jag har haft den stressigaste sommaren i hela mitt liv. Någonstans vill jag också säga att jag har haft den bästa sommaren. För i alla denna stress, i detta med att hinna renovera ett hus och leda hantverkare, driva en restaurang som slagit publikrekord och matgästrekord, vara chef på en camping och dessutom vara bröllopsfotograf på lördagarna och dessutom vanlig fotograf på veckorna, ha en 16 månaders bebis som ännu inte börjat på dagis...ja i allt detta så upplever jag så enormt mycket kärlek. Jag vet att jag måste göra vissa val snart för i längden är min situation ohållbar, men ändå. Någonting är på väg att hända i världen. Jag är omgiven av människor som jag älskar och som ger mig så mycket.

Det är kärlek och förståelse och värme hela vägen ut och utan att låta alltför klichéig så vill jag säga: LOVE LOVE LOVE. Jag är så tacksam. Jag håller på att spricka av denna våg av optimism och värme som sköljer över mig och hela min omgivning. Min moster säger att det är slutet av en mayakalender...nu kommer förändringen. Det är något speciellt. Det är det.

Dessutom fick jag uppleva århundradets bröllop när Lisa och Jakob gifte sig. Jag har cirka 700 intressanta bilder därifrån men jag börjar med en (fler kommer att komma de närmaste dagarna)

Vi syns snart igen.

Kärlek och tacksamhet

/ Helena

Grattis på 16-månaders dagen min högst älskade skatt

2011-08-01T00:21:00.001+01:00

För nästa exakt 2 år sedan tog jag ett gravtest och inte hade jag en aning om att det var du som fanns i min mage. Älskade ljuvliga Viggo. Må alla dina sidor, alla dina temperament och alla dina känslor få finnas leva och uttrycka sig.

Puss mitt hjärta

Och kvällsljuset hade samma färg som vår flaska rosé

2011-07-25T00:10:00.003+01:00

Häromkvällen var jag uppe vid mina föräldrars hus för lite ärenden.

Markus, min kusin och kollega hade tagit ledig från sitt jobb som kock på min restaurang och vad gör man inte sin lediga tid om man inte tar med sig två härliga vänner för ett photoshoot.

Mens de var ute och plåtade satt jag på verandan och drack ett glas rosé efter att Viggo somnat. Förresten det allra godaste bubbelrosét jag någonsin druckit. De Vergy.

Sen kom de tillbaka så fnittriga...

Och Ida frös och lånade min afgahnpäls som jag inhandlade i Amsterdam i mitten av 90-talet och som fortfarande hänger i min garderob i mitt föräldrahem.

Den är riktigt fin, och det är Ida också.

Så fick jag vara med på en liten bild.

Så stod vi på trappan och ljuset var lika rosa som mitt bubbelvin och paljetterna på min t´shirt (ett nytt märke jag hittat som heter Flamencochic och som har klänningar helt i mitt tycke. Dock i spanska ministorlekar så jag måste typ ha xxl)

Så kom min granne Robert förbi och han är så nyförälskad för han har hittat en kärlek på nätet som bor hos honom hela sommaren och hon heter Henrietta och är lika kär tillbaka.

och jag är så glad att Markus bär hatten jag gav honom.

Sommar och rosa ljus och vänskap och kärlek är så fint.

Åh vårt hus....renovering fortsätter

2011-07-23T14:54:00.002+01:00

Jag är ganska tom på ord nuförtiden. Och inte har man tid att sitta framför datorn när det är sommar och sol. Men jag måste ju bjuda på lite renoveringsbilder.

Köksdörrar som tar oss rätt ut i köksträdgården. Tror att det ska upp ett avlångt fönster ovanpå.

Där det nu odlas potatis, lök, morötter, örter och till nästa sommar (när vi bor där) kommer det att odlas väldigt mycket mer. Odling är total frihet. Det bästa som finns.

Så kakelugnarna har kommit på plats igen. Renoverade av byggnadsvårdaren Peter E. Detta är mitt totala drömkök som har allt. Köket skulle t.o.m göra Ernst stum.

Återstår förstås en del jobb men grunden är där, och nu på sommaren skulle jag nästan kunna tänka mig att behålla den röda träfärgen i taket, men jag vet ju att det snart blir höst och vinter och då sucktar ju vi nordbor efter ljus.

Och ljuset flödar in från öst, syd och väst. Ovanligt att köket ligger i söder, i alla gamla hus ligger de ju annars i norr.

Och kakelugnen i vardagsrummet.

Där vi plockat fram en timmervägg. Bara för att.

och grunden.....visst är den fin. Tack!! Skiffer från Glava.

Så arbetet fortsätter och så gör sommaren.

Hoppas ni mår gott mina vänner.

Sorgens dag

2011-07-23T12:54:00.000+01:00

Idag flaggar vi på halv stång. Våra vänner, bara några timmar härifrån har fått uppleva tragedins mörker.
Alla våra tankar och vårt deltagande går till dem. Älskade Norge.

Renovering fortsätter....punchveranda.

2011-07-10T14:58:00.002+01:00

Det har hänt saker med huset. Det har fått en spännande utbyggnad för att kunna ta del av utsikten.

Här är huset sett från vägen öst (bild från min iphone)

Här är det rakt framifrån och det blir så otroligt stort därför att huset ligger så högt. På vänster sida (söderut) kommer ännu en liten utbyggnad (som var där tidigare) för att balansera upp (och som kommer inrymma både tvätt, toa och jordvärmepump)

Jag håller fortfarande på att vänja mig vid denna utbyggnad men vi la till den därför att vi skulle få ta del av en viktig del av husets placering, nämligen en förträfflig utsikt.

och fönstren är kopior på de som satt i huset när vi köpte det. Dessa är Elitfönster (jag har nog 17 offerter ute men Elit gav oss konstigt nog bäst pris) De heter Elit MF Duo och var en kompromiss av både stil, funktion och isolering (huset ska ju gå att vara i året runt)

Detta rum kommer bli helt fantastiskt. Ett yoga, läs och gitarrrum.

Gustava lax- en annan av våra leverantörer

2011-07-10T12:35:00.002+01:00

Åh jag hade ju ett sådant roligt uppdrag här i juni. Jag åkte runt och fotograferade lokala ekologiska producenter för Berättarladans matsal. Bibbi Nilsson har komponerat tallrikar för Västanås teaters besökare, och tallriken består enbart av lokala produkter. Så för att förstärka känslan och smakupplevelsen skulle stora rollups upp i matsalen med bilder på de som producerar. Så det vart en ljuvlig resa i Värmland.

I Gustava utanför Hagfors i sjumilaskogen mellan Dalarna och Värmland ligger en liten fiskodlig uppe i en bergsjö. Och denna fiskodling och dess fisk ägs, produceras och röks av den ljuvligaste familjen. Jag köpte med 8 kg till Fröknarna Fräs som vi sålde slut på i ett nafs, och nu är denna tallrik på vår meny (bestående av både kallrökt och varmrökt lax) en av våra storsäljare.

Dessutom är Viggo helt galen i deras varmrökta lax. Jag mosar färskpotatis och blandar i riktigt smör, och det är ljuvligt gott för en 15 månaders vildbas.

Deras produkter finns att köpa i välsorterade mataffärer i Värmland, eller på Fröknarna Fräs meny på Strandcafét på Torsby Camping. De har vunnit flera priser, deras lax smakar verkligen otroligt gott.

Torfolk gård-en av våra leverantörer

2011-07-10T12:16:00.001+01:00

Torfolk gård är ett fantastiskt ställe. Gårdsbutik, sallad, tomater, sylt, saft och en massa annat. Jag rekommenderar ett besök!!

Just dessa bilder tog jag för Mat i Värmland, de är så vackra tycker jag.

Åh vilken fin klänning...

2011-07-10T11:43:00.000+01:00

Smygbloggar lite....

Tänk om man fick gå runt och vara så här vacker till vardags, liksom som en grekisk gudinna varje dag.
Suck va fint...

1000:e inlägget

2011-07-05T10:40:00.000+01:00

Waow!! Grattis till min blogg som fyller 1000 inlägg. Tänk att det har blivit så många genom åren, och nu har jag inte tid att varken skriva eller plåta just för den.

Så mycket att göra, så lite datortid, massor av jobb.

Bloggen har alltid varit ett kommunikationsverktyg för mig. Ett sätt att beskriva, uttrycka mig, förklara...liksom fylla behovet av kommunikation som är väldigt starkt hos mig. Men just nu möter jag så otroligt mycket människor, och varje minut är så fylld. Det lagas mat, hålls fester, musikquizz, fylls på med nya gäster, städas, faktureras, rings, bokas, vattnas, pratas, förhandlas, diskas....jag tar ett djupt andetag och dyker ner till augusti.

Hoppas att vi ses innan det

Love you/ Helena

Björkaholms qvarn en underbar kuliss

2011-06-21T22:33:00.002+01:00

Som fortsättning på mitt projekt åkte jag idag till Björkaholms Qvarn som producerar allehanda ekologiskt mjöl.

Vilken fantastisk miljö, täckt av vitt mjöl, liksom puder på en sockerkaka.

Jag hade gärna stannat där flera timmar, lekt med ljus och dimman av nymalet mjöl.

Kvarnen är från 1709 och några eldsjälar har fått liv i den och putsat upp varje bit .

I århundraden har mjölnarna antecknat beräkningar (när det var brist på papper skulle jag tro)

och mjölnaren själv som tänker som en indian. Sju generationer framåt.

Ett mått som blivit godkänd 1935, 38, 41, 44...spännnande va?

Detta ställe är väl värt ett besök, ligger öster om Lysvik i Gröna Dalen. En helt magisk plats.

Ett litet hej...

2011-06-21T21:10:00.002+01:00

Ett litet hej till er som har tid att vänta på mig i min stressiga tillvaro. Snart kommer det att komma långa inlägg om husrenoveringar, vackra klänningar och bilder från de senaste jobben.
Idag blev jag så glad av denna Baker Cross dress, en riktigt fin figursmickrande drömklänning. En riktig Helena-klänning.

Så blev jag så glad av denna bukett jag valde ut till min kille som fyllt jämnt. Pioner, brudslöja och nejlika. En riktig kärleksbukett.
Hej hej så länge. Jag dyker tillbaka ner men kommer strax åter.

Smygtitt

2011-06-17T00:02:00.003+01:00

En liten, jätteliten koll på vad jag sysslat med de senaste dagarna. Åh, jag har ju verkligen världens roligaste jobb!!!

Jag ska visa er mer när saker är lite er färdiga kring detta. Men jag kan säga att det handlar om mat. God mat. Producenter som kan sin sak. Starka karaktärer bakom framgångsrika småskaliga produkter.

Måndagkväll 13 juni

2011-06-14T12:38:00.001+01:00

Det här är en del av sommarens personal och det kommer bli en styrka som är väldigt stark. Igår hängde vi med A hem.

Hon bor helt ljuvligt i en sagoskog.

Med lampor som går på solceller.

och vackra kärleksbudskap på väggarna

Det är som ett litet ödehus och det saknar el och vatten. Det är perfekt.

Vad mer behöver man när det är sommar och varmt och 3 meter till vattnet.

det finns gitarrer

och blommor och kvällsol

och drömfångare

och hon tar båten till jobbet

En gång i tiden var jag också där, precis där hon är nu. Det är ett underbart tillstånd att vara 21 år gammal och söka sanningen i en liten stuga utan el och vatten. Det är egentligen allt man behöver.

Det och gå barfota.

sen skaffar man sig karriär och vanor och upptagenhet och pensionsförsäkringar och lån och allt blir mycket mer komplicerat. När allt man egentligen behöver finns därute i det mest naturliga av tillstånd.

Drinkar

2011-06-14T10:08:00.000+01:00

Drinkskola med personalen. Att plåta läskande dryck för vår drinkmeny var en ny uppgift för mig och inte helt enkel. Att liksom försöka få något att se riktigt törssläckande ut.

Vi tänkte vi skulle få riktig fart på cocktailandet i sommar med stora bilder i menyn. Jag tycker det blir väldigt kitchigt men det kanske är det som är grejen? Väldigt svårt, mycket svårare än att plåta mat.

Emelie

2011-06-09T17:46:00.000+01:00

Åhå....

2011-06-08T10:10:00.000+01:00

Jag är så glad för att dessa kommer äntligen och spelar på Fröknarna Fräs (min restaurang) den 12 juli.
Värmländsk pop när den är som bäst.
Ni hittar dem här.

Kroppen

2011-06-07T22:18:00.003+01:00

Åh jag bara jobbar och jobbar och när jag inte jobbar är jag med Viggo så jag har inte tid att publicera fina bilder här på bloggen. Men jag tittade lite i en gammal mapp jag har av gamla favoritbilder och hittade den här. Tagen tre dagar innan jag blev gravid den 29 juni 2009. Vi var på en fantastisk semester på Österlen. Jag var så nöjd med min kropp vid den här tiden. Den var stark och jag var snygg...och sprang långt och lätt på långa ljuvliga löprundor.
Visst hade jag både mage och rumpa men i helt perfekt proportion tycker jag själv då jag aldrig varit pinnsmal. Jag vill nu att min kropp ska hitta tillbaka dit där den var. Så jag tittar på den här bilden, visualiserar mig själv. Vet att jag inte är samma människa nu som då, men min kropp vill bli stark och springa långa lätta löprundor igen. Vill inte banta utan träna så att mina klänningar ska sitta riktigt snyggt på mig igen. Det har gått två år sedan bilden togs och jag tänker, det kan väl inte vara en omöjlighet, eller vad säger ni? Hur kan ni peppa mig? Hur kom ni tillbaka efter graviditet och förlossning och fika med mammagruppen?

Friskvårdsveckor på vår resort. Kom om du har vägarna förbi.

2011-06-06T23:06:00.003+01:00

Äntligen säger jag. Är vi på gång med något riktigt spännande.

Ni vet, förutom att fotografera driver jag Fröknarna Fräs, Bredviken, Torsby Camping ihop med min familj. Torsby Camping kan låta så missvisande därför att det är inte bara en camping utan en hel resort med en urcool restaurang, café, ljuvliga stugor, aktiviteter, konferens......

och eftersom vi är så intresserade av hälsa hela familjen (det märks kanske inte på bloggen så mycket men för mig är det en självklarhet) så går vi nu ett steg närmare vår dröm om att bli en SPA camping.

Så vecka 28, 29 och 30 (den 11/7 till den 31/7) kommer vi ha Friskvårdsveckor.

Zumba, yoga, kost och hälsa står på menyn och:

Nu öppnar semesterpraktiken Kropp & själ på Torsby Camping!

Under V 28, 29 och 30 kan du boka Naprapati och Massage hos Leg.Naprapat Christina Henriksson.

Vanligtvis jobbar hon i Stockholm och driver egen praktik sedan 10 år tillbaks (men kommer ursprungligen från Metbäcken/Östmark).

Sommaren 2011 kommer vara introduktionssommar för dessa tjänster på Torsby Camping. Detta medför att ni kan boka behandlingar till ett väldigt förmånligt pris! Vi kommer finnas i gästbastun på Campingen.

Vill ni läsa mer om Christina finns mer info på hennes ordinarie webbsidawww.kropposjal.se!

Djupgående Idrottsmassage eller Klassisk Massage kan väljas:

•Massage 25 min, 300 kr
•Massage 35 min, 350 kr
•Massage 35 min x 3, 1000 kr

Har du värk du vill bli av med boka Naprapati! Tränings/Rehabprogram ingår i alla Naprapat behandlingar!

•Naprapati 35 min, 350 kr
•Naprapati 35 min x 3, 1000 kr

Vid tidsbokning och frågor:
Christina Henriksson Leg.Naprapat
christina@kropposjal.se
0735-334876
Gästbastun Torsby Camping!
Fullständigt program över våra aktiviteter kommer på FB och hemsidan.

Caroline Dahlen-ny kompanjon

2011-06-04T22:17:00.007+01:00

Dessa fantastiska bilder tog Caroline Dahlen av mig och Viggo häromdagen (jag har stulit dem skoningslöst från hennes blogg) när vi pratade affärer och framtidsprojekt ihop. Själv hade jag glömt kameran (bra fotograf jag är) men Caroline hade med sig sin i väskan och plåtade oss med sin fasta 50 millimeter. Caroline är en ung tjej här i bygden som HAR DET där. Och nu har jag hittat henne och tagit tag i henne och dessutom uppptäckt att hon bor i byn så tänker inte släppa henne för allt guld i världen. Om det är något vi ensamma fotografer måste lära oss så är det att hålla ihop och hon är nån jag vill hålla ihop med. Stick togheter liksom. Nätverka, dela lokaler, utrustning, jobba i team. Jag tror att framtiden ligger i detta.

Carolines blick är klar, hennes bilder ljusa, nyfikna och väldigt vackra. MY KIND OF GIRL. Sen är hennes hästbilder något från en annan värld.

Åh jag tycker verkligen om dem. Håll ögonen öppna på henne!!