The past

Hämtat härifrån En tjej som skriver så träffande ord.

Cias tredje bok

Äntligen börjar Cias tredje bok "Gravidas träningsguide" ta form. Hon/vi har jobbat på den här boken i 2 år. Vi har plåtat 5 gravida kvinnor och deras träning under graviditet (blandannat hennes egen graviditet, se bilderna här ovan).

Ett otroligt gediget arbete.

Förutom att skriva träningsböcker jobbar Cia som personlig tränare på SATS i Karlstad.  Hon är en hängiven bloggare, fitnesskonsult, fotograf och en otrolig mamma till tre kids. Jag har ingen idé hur hon hinner med allt.  

Dessutom anlitar hon alltid en fantastisk illustratör till sina böcker.  Maria Elanders bilder får mig att smälta. 

De senaste sju dagarna i mitt liv på mitt jobb

Ett litet urval av allt som hänt de senaste sju dagarna på Fröknarna Fräs, Torsby Camping. Jag hinner tyvärr inte fotografera alls mycket då vi är mitt i en regnig högsäsong.

Vad jag inte fått med här var Jenny med sin gitarr, trubadurerna Grund och Lissola, rockorkestern Christiania från Kongsvinger och lite till. Vad jag däremot fick med var:

Barnteatergruppen Artistum som åker runt i Sverige och turnerar med sin fantastiska föreställning "Trollspöet". De riggade upp på dansbanan och gav en underbar föreställning om att man alltid måste vara sig själv.

Åsa och Andreas kommer varje tisdag. De är mina största supportrar. De supportrar varandra rätt bra också.

En blivande brud som inte vill upp och sjunga inför publik.

Krogshowgruppen Echo.

Coytus på scen. De låter kanske lite som Volbeat.

Ulf.  En av de vackraste killar jag någonsin sett och hade jag inte haft fantastiska Jögga hade jag bjudit ut den här killen på stört. När jag sa det till vår kock Katrin sa hon "men han är ju en helt vanlig fotbollskille?" "Precis" sa jag. "En helt vanlig fotbollskille med röst och gitarr. Vad mer kan man önska sig?"

Två av de mest lika människor jag känner. Min mamma (som precis fyllt 60, oj om jag har hennes gener) och min pojkvän som jag är nyförälskad i (eller gammelförälskad beroende på hur man ser det).

De sitter i världens vackraste bar. Designad, målad, snickrad, lackad av mig själv. Jögga äter faktiskt här och det är inte så ofta han gör så det var underligt att vi fick med det på bild.

Kockarna i köket som borde vinna pris för hantverk och kreativitet och världens bästa diskare och ståbasist Sonja.

Jag och min favoritbartender Nico som börjar bli orolig för sin Indienresa i höst (han ska vara borta från sin flickvän i 4 månader)

Helt ärligt är det här det roligaste jobbet jag vet, och det är nog bara för att jag har bestämt och grundat precis allting själv. Kontakten med musikerna, komponera meny, skapa en stämning, bestämma vin, göra annonser, ta hand om gäster, skopa glass, blanda drinkar och vårda min personal med de ömmaste händer jag kan.  Trots regn och regn och regn så tror jag att vi överlever. För som Candide sa till Pangloss: Låt oss nu odla vår trädgård.

Det är det hela livet går ut på.

Åhh...

Sofia Coppolas Marie-Antoinette är nog en av världens bästa filmer.

Så fort jag får möjlighet och hittar rätt lokal och tillfälle ska jag arrangera en Marie-Antoinette fest och man kommer inte in om man inte har stylat till sig i klassisk 1700-tals gräddbakelse-puder stil. 

Det ska bli väldigt trevligt.

Efter regn kommer sol

Tack alla ni fina människor som har hört av er till mig. Nu har min ilska gått över. Ibland blir det ju sådär. Ett ihållande regn, regn, regn som håller borta kunder och ger dåliga dagskassor. En fantastisk personal jag måste hålla igen på. För mycket jobb i kombination med för lite sömn och ovanpå det ett privat bekymmer. Klart att det är ett uppslag till ilska. Som tur är går det över fort. Mitt temperament är kort men starkt, ungefär som ett tropiskt oväder.


-- Postat från min telefon

Känsla: ARG

Just nu är jag så arg så jag skulle kunna krossa varje fönster runt mig. Det kokar i hela min mage och blodet i mig bubblar som om det skulle var en jordbävning.  Jag är så arg så temperaturen måste vara närmare 42 grader. Det liknar ingenting. Jag har slutat gråta, tårarna har tagit slut eller så är bara så att jag är så arg så jag inte kan gråta. Klumpen kommer snart att fastna i halsen, jag kan inte tänka. Jag vill bli Hulken och gå loss på mitt kvarter. Bli en stor grön gubbe som kläderna går sönder på och där ögonvitorna blir så röda så de håller på att sprängas. Jag har faktiskt aldrig varit så här arg i hela mitt liv.  Jag skulle kunna välta bilar och bryta upp asfalten. Adrenalinet sauteras inom mig. Inga ord kan förklara den här känslan. Istället för att gå ut och göra allt det där (välta bilar, bryta upp asfalt och gå loss på kvarteret) sitter jag här och jag är nästan farlig för mig själv.  Inbillar mig att hett humör är bra så länge den kan kontrolleras, men jag vet inte. Förhoppningsvis går det över om några minuter. Aggressivitet i för höga doser är farligt och långsinthet klär mig inte.

Världens i särklass bästa fotograf

Jag drömmer om att få möta den här kvinnan. Kanske inte bli hennes assistent men iallafall få byta ett ord eller två. En makalöst intressant kvinna och jag tittar på hennes bilder så fort jag behöver minsta lilla inspiration.

Tänk bara att hon jobbade för Rolling Stone Magazine i över 10 år och lade hela deras designgrund. Numera jobbar hon för min beundrartidning Vanity Fair. 

Bröllopsfotografen

Det var Anna som tipsade om att trailern kommit ut, men det ska bli väldigt spännande att se den här filmen. Jag har väntat på den ett tag och folk har pratat med mig om den i flera år.  

Klassfrågor, ursprung och klasstillhörighet är alltid aktuellt och väldigt ofta en het nerv kring bröllop då allt som handlar om traditioner, pengar och samhällsstatus ställs på sin yttersta spets.

Jag känner mycket väl igen mig i scenen då Brost säger "Vi har frack här". Jag har hamnat i hur många liknande situationer som helst själv. 

Om det inte handlar om vilken klass man kommer ifrån så handlar det om medelklassens ständiga fråga "hur kan man bo kvar i Värmland?". Man får förklara och ursäkta flera gånger om varför man väljer att bo kvar i i avbefolkningsbygden Värmland och speciellt Torsby.  Jag har slutat bry mig nu. Jag vet att det grundar sig i att de själva kämpat väldigt hårt för att lämna sin hemort och de begriper inte att det finns människor som ville stanna.  Anna har skrivit en bra text om lantisen och jag har skrivit ett stolt inlägg under hennes text.

Ser fram emot den här filmen som jag tror handlar just om de här frågorna. Borttappandet av dialekten. 

Stranda mig

Min tid räcker inte till.

Skulle vilja bli strandad i alperna i ett oväder så som Mary Shelley blev då hon skrev Frankensteins monster. De satt uppe i en chalet i de schweiziska alperna och ute ven stormen, de tog sig ingenstans.

I en hel vecka satt de fast och det enda de kunde sysselsätta sig med var att berätta historier för varandra. Så Mary Shelley började berätta historien om Frankensteins monster för sin man Percy Bysshe Shelley och sin vän Lord Byron och plötsligt var en av litteraturhistoriens största gotiska mästerverk skriven. Det är därför oväder finns. 

I brist på sommar i Sverige

Min kusin som var i Australien (och där körde 9000 mil bil) kom hem och hade med sig den här killen på datorn.  Jag blev omedelbart kär. Speciellt i hans låt Come let go.  

Men den här gjorde mig också lycklig. Blir väldigt sugen på att besöka Australien. En kontinent som mina fötter ännu inte fått gå på.

Skönheten med karaoke

Det är något speciellt med karaoke, och jag tycker det ännu mer efter att jag för några år sedan såg en underbar film som hette Duets och som handlade om ett gäng ensamma människor som gjort karaokesjungande till ett yrke.  

Se bara vad stort karaoke är i Asien. Det måste vara något med det. En liten kick för oss som annars inte får stå på scen. Att få vara stjärna om så bara för 2 minuter. Lägger man därtill det kitchiga och plastiga och humoristiska som hela karaokegrejen är så får man en väldigt rolig produkt med väldigt mycket skratt.

Vi hade karaokekväll på mitt café i lördags. Då det var lite stilla i början fick personalen i uppgift att dra igång så jag och Sara sjöng Mamma Mia och sedan rev jag loss Elvis Presleys In the ghetto med Mirja.

Mirja är ju professionell sångare så jag kan inte riktigt mäta mig men jag har lärt mig lite genvägar till att sången ska låta bättre, blandannat ska man uttala och artikulera alla ord ordentligt. Då låter det bra ändå. Det lärde min lärarinna mig när jag var 12 år och stod Lucia i Aspeds skola.

Jag skulle sjunga en sång alldeles ensam och hon sa till mig att min röst var alldeles förfärligt dålig men om jag uttalade alla ord extra ordentligt så skulle det inte höras. Fin pedagogik som satte sig fast djupt inom mig. Jag har dessutom lärt mig att om man bjuder på lite show och spex så brukar det gå bra ändå.

In the ghetto borde förresten alla lära sig utantill, för det är en av de vackraste och viktigaste sånger som skrivits.

Prova får ni se.

Varför prövar du så många olika kläder?

Finns inget som är så roligt som förfester. Ibland fattar jag knappt varför man går ut alls när man har som roligast på förfesterna.

I lördags hade jag en otroligt intressant förfest för jag hade besök av två 10-åriga tjejer. De frågade lite snällt om de fick prova mina skor och utan att jag visste ordet av hade de fnittrande kastat sig loss på min garderob. Andra kanske skulle skrika av att två vilda 10-åringar prövar ens klänningar men jag tyckte mest att det var roligt.

Minns när mamma skulle gå på fest när jag var liten. Jag satt brevid henne och tittade storögt på när hon målade läppar, prövade olika skor, lockade hår och någonstans begrep man ju att det där var ett spel som man själv en dag skulle bli en del av.

Min guddotter på bilden överst frågade mig i lördags varför jag provade så många olika kläder och åmade mig så framför spegeln, och jag sa: "En dag kommer du att förstå". Men helt ärligt vet jag fortfarande inte varför det är så. Det har bara alltid varit så och det kommer fortsätta vara så. Finns inget som är så roligt som att göra sig fin inför en fest. Speciellt med ens tjejkompisar.

Det handlar kanske om förvandling, maskerad, iträda olika roller. Som en slumrande skådespelerska i mig som bara får komma ut på fest. Som en pjäs, vilken roll ska jag spela idag? 

Jag tror det är så för mig.

Det finns flera olika Helena. Den lockhåriga med blommor i håret har alltid roligast, men den plattångiga hamnar i fler djupa diskussioner med människor. Jag var plattad i håret i lördags men det är tydligt vilket humör småtjejerna var på.  

Jag älskar de här bilderna på dem längre ner i det här inlägget.