Vilken slags upplevelsepresent ger man till en havande kvinna?

Nu åker jag till Norrköping och hälsar på min bästis Lina som både hunnit gifta sig (i smyg), fylla 30 och vara gravid i flera månader. Sist jag var där hade jag med mig en underbar flaska champagne som vi skulle korka upp för fin vänskaps skull.

Hon kunde inte dricka den och tvingades avslöja att ett kärleksbarn var på väg. Sedan dess har hon alltså hunnit fylla 30 och dessutom gift sig.

Jag ville ge henne en resa till Reykavijk i 30-års present (då vi avverkat ett flertalet storstäder tillsammans) men nu ska hon ju föda snart så då blir det inte så lätt att åka på tjejresa.

Hon får helt enkelt ha den presenten innestående tills barnet är stort nog att klara sig på egen hand med sin pappa.

Men visst är det svårt, vilken slags upplevelsepresent ger man till en havande kvinna? (En upplevelse som man dessutom vill vara med på själv?)

Spännande!

Nästa vecka är ni välkomna in till min ateljé på Levgrensvägen/Kyrkogatan. Jag kommer inte ha öppet hela tiden utan på beställning men ni är givetvis välkomna in precis när som helst som ni ser att det lyser där. 

Jag har fått en väldigt låg hyra mot att jag delar lokalen med konstnärer som då och då sitter och målar där i ett annat rum. Faktum är att jag måste kalla mig själv konstnär för att överhuvudtaget få vara där och det kan jag väl göra.

Vi delar det första rummet man kommer in i. Deras önskan är att det ska vara spartanskt inrett. Lite Gotlandskänsla. Fårskinn och kalksten.  För att tanken ska kunna vara fri.

Jag hoppas att vi kommer kunna komma bra överens.

Det känns väldigt fint. Att dela ateljé med konstnärer. Det känns underbart.  Lokalen heter "Tre rum och kök". Det är det lilla ljusblå huset på vänster sida om det gammelgamla posthuset. Ett riktigt litet slitet annex.

Nya fonder och ny ateljé

Jag var iväg till Arvika och köpte fantastiskt vackra gamla fonder av porträttfotografen Gunnar Karlsson där. Fonderna är handmålade och verkligen något alldeles extra och för tankarna till sekelskiftesbruntonade bröllopsporträtt. Jag tror att det är på stark frammarsch tillbaka med klassiskt ateljéstil fast med en annan touch än vad som varit.  Det kan bli väldigt bra i kombination med mitt bildspråk.

I kväll ska jag iväg och titta på en lokal med skyltfönster. En riktig studio som kan vara både galleri och fotoateljé. Som det är nu jobbar jag ute på fältet med mina Elinchrome rangers eller hemma hos mig i en ateljé i mitt stora vardagsrum. Men det funkar inte i längden att plocka hem folk/modeller som vill bli porträtterade därför att det slutar med att det blir alldeles för intimt. För kunden och för mig. Jag gillar intimitet men någon måtta får det vara. 

Ett tag var jag inne på att öppna/dela studio med Martin i Karlstad. Men hur det än är så har jag ju så stora delar av mitt i här i norra Värmland just nu och jag drog mig ut därför att jag inte ville vara uppbunden till något för dyrt alltför många dagar i veckan.

Den här lokalen är i allafall perfekt. Lite småbohemisk och sliten och som för tankarna till ett något litet galleri i Montmartre i Paris. Om vi kommer överens om priset kommer det att bli perfekt. Jag kommer bara ha öppet då och då och på tidsbeställning.

På somrarna kommer jag ju ändå inte ha tid att vara där. Som sagt ska vi först komma överens om priset. Blir det inte vad jag tänkt så blir det inte av. Spännande är det i allafall. Människor kommer stå på kö för att få anlita mig.

Filmtips

How do you break free without breaking apart?

Filmen Revolutionary Road har biopremiär snart. Den berörde något djupt inom mig. Samma tema och samma regissör (Sam Mendes) som American Beauty.

Den amerikanska (mar)drömmen. Drömmen som inte blev som man tänkt.

För mig som drömmer om den perfekta villan med den perfekta trädgården i det perfekta lilla samhället i den perfekta familjen är det som om en liten varningsklocka börjar ringa.  Den tillvaron behöver inte vara helt fri från ångest.

Filmen vann flera Golden Globe. Leonard Di Caprio och Kate Winslet har gjort det ihop förrut (Titanic)

Tidningstips

För alla er som har läst Stieg Larsson triologin Millenium och saknat en tidning som just Millenium. Ni kan sluta leta nu.

Efter att ha läst 3 nummer kan  jag varmt rekommendera underbara Filter. Jag får för mig att Filter är vad Millenium hade kunnat vara. En fantastisk granskande tidning i National Geographic-storlek. 

Samhällsdebatt, sport, musik, ekonomi, konst, kultur. Högt blandat med lågt. Populärkultur med finkultur. 

Långa, spännande artiklar med någon slags linje till dagsaktuella händelser i Sverige.

Rena, kvalitativa bilder.

Vacker layout.

Det första numret som jag norpade åt mig sträckläste jag innifrån och ut. Varenda sida.  Nu har precis den senaste kommit ut och den ligger och väntar på mig. Just nu kan man beställa 3 för 99 på deras hemsida.  Det bästa av allt är att det är väldigt lite reklam, och den reklamen som är känns bara sjysst och informativ.

Auktion

Idag bad Jögga mig att sluta älta mitt hår och istället gå in och läsa en blogg om ensamma pappan som förlorade hela sin familj i en bilolycka. Alltså att det finns större problem i livet än lite bortklippt hår. Givetvis har han rätt.

Istället stack jag iväg på en klassisk bondauktion på Anders Danielssons Auktioner i Ekshärad och det var så där fantastiskt bra som det brukar vara där. Fyllt av kuriosa, billiga 40-50-60-tals prylar, hemliga lådor, sekelskiftesting, 1800-tals saker, hela matsalmöbler för inga pengar alls och kompletta porslinssamlingar som Rörstrands och Bavaria för några hundralappar. Även mattor, tavlor, konst och designföremål slungas ut för inga pengar alls.

Det bästa av allt är att man får ropa 20 och 25 kronor. Det är fantastiskt. Hela mitt hem kommer från dessa auktioner.

Hela lokalen är en fröjd med trivsamma glada Ekshäringar, en och annan Östmarking och det allra, allra bästa av allt är de hembakade sju sorters kakorna som finns att köpa i cafét hos de underbara, vackra tanterna. Det är helt klart Ekshärads om inte hela Klarälvsdalens bästa fik. Jag kan varmt rekommendera Sill och Äggsmörgåsen. Jag brukar ge dem rejält med dricks. Det hoppas jag att alla gör.

Jag fick med mig en massa härliga saker hem. Blandannat en vit träklädbyrå med stor, rund spegel som jag fick för 300 kr. En sådan som jag alltid önskat mig.

Bilden kommer från Anders Danilessons auktioners hemsida och visar när Hulda från Metbäcken var på auktion. (Hulda heter egentligen Roger och han är en enormt fin människa)

Dagens svar på en kommentarer

Anonymous said...

Hej !

Jag har just läst hur besviken du har blivit, När man är modell så är det bara att sitta och som du skriver så blev du ju upplyst om detta .Jag vet inte var du har googlat men inte på det senaste i alla fall ,det som kommer är korta hår och mycket lockar ,när man är osäker som person så tycker jag att då kan man gå till någon som man litar på och betala för sej.

H. Lina

25.1.09

Helena H said...

Hej Lina! Jag skulle gärna ha betalat 4000 kr för att slippa få mitt hår bortklippt. Jag är verkligen inte en snål människa. Jag blev som sagt var tillfrågad att sitta som modell därför att jag är känd hos frisören som en som vågar ta risker men med facit i hand ser jag ju att jag borde ha avböjt. Min syster som är frisör i Göteborg sa att hon har sett många flickor gråta efter kurser då deras hår har klippts av pga av en "kreativ och crazy" frisörs önskan.

Jag är inte osäker som person när det kommer till frisyrer utan har haft väldigt många olika frisyrer genom tiderna.

Jag tycker bara inte att man kan eller ska göra en orkide utav en ros. varför göra ett tjockt hår tunt? Logiken går inte ihop för mig.

Frisören hade bestämt sig långt innan jag kom in i bilden vilken typ av frisyr som han skulle klippa utan att bry sig om vem han klippte den på. Det skulle lika gärna kunnat vara en docka. Jag sa klart och tydligt att han fick fria händer men att jag ville BEHÅLLA mina längder. Jag ångrar djupt att jag inte ställde mig upp och gick men jag ville tro att han såg något med MITT hår som jag inte såg. Det kändes bra först men inte sen.

Tyvärr såg frisören sig som en innovativ konstnär och inte som en hantverkare.

Jag fattar inte varför frisörer är så besatta av att klippa alla långa hår korta. Jag och en väninna pratade om det. Bara för att man vill behålla sitt långa hår så är man i frisörers ögon "tråkig".Trist.

25.1.09

Plåstra på min sorg

Nu funderar jag på hårförlängning. Den här gratisklippningen blev nog en klassisk "billigt blir dyrt".

Voff voff

Nu har jag googlat på frisyrer 2009 för att se om min nya frisyr är någon ny trend. Det verkar bara vara långa längder och härliga uppsättningar som gäller i år men jag hittade den här som påminner lite om hur jag är klippt. Det kanske var så han ville att jag skulle se ut.

-Voff voff liksom.

Nu sitter jag här och gråter över mitt försvunna hår

Jag känner mig verkligen kränkt och överkörd.

Varje frisörs våta dröm är att få sätta saxen i mitt svarta långa hår. Jag är helt berömd för att mitt hår är så tjockt. Typ flera kg tungt. Mörkt. Kvalitetshår. starkt. Tjockt. Tar flera timmar att bara föna det.

Det är väldigt sällan som jag klipper mig men ibland så gör jag det. Förr om åren bytte jag frisyr hela tiden, kolla in mitt gamla inlägg här. Väldigt roligt.

Men de senaste åren har jag fått för mig att spara ut och använda håret i roliga uppsättningar. Kanske få spara det och ha det långt till mitt eget bröllop (inte för att jag ska gifta mig men ändå)

Jag älskar mina höga frisörer men knutar och flätor och så fort jag får chansen till det sätter jag blommor i håret.

För flera månader sedan frågade en av mina frisörer om jag ville sitta modell på en kurs. Alltså, frisören får göra vad han vill och jag blir både klippt och färgad helt gratis. Av olika anledningar har jag varit tvungen att ställa in flera av mina senaste bokade klippningar så jag kände att det här fick jag nog inte missa av ren respekt även om jag hade ångrat mig lite. Mycket riktigt.

I morse infann jag mig på plats, frisördeltagarna stod runt mig och den danska frisörkursledaren tittade på mig och  jag vet inte riktigt hur det gick till men utan att jag visste ordet hade jag gett honom helt fria händer. Jag kände att jag ville lita på honom och det var bättre att han, professionell frisör fick ta beslutet om vad som skulle hända med mitt hår.

Han satte saxen i mitt hår, "vipps vopp, oj vilket tjockt fint hår du har...vipps vopps...åh vad vackert ditt hår är...vipps vopps....det är så tjockt...." för varje gång han berömde min hårkvalité så flög mina lockar längre och längre bort. Håret blev kortare och kortare och det verkade som att ju bättre kvalité han tyckte att mitt hår hade, desto mer ville han klippa bort det.  

Kanske fick han en släng av avundsjuka då han inte hade något hår själv. Han klippte liksom av allt mitt underhår men jag litade på honom. Eftersom han tyckte att mitt hår var så tjockt så trodde jag ju att han skulle använda sig av det.

Tillslut, efter 2 1/2 timme hade han klippt en riktig klassisk bob med några hårsvansar som hängde ner. 

En annan kille som var där färgade mitt hår i tre olika nyanser. 

På bilden här ser ni att jag ser ut som en pojke.....till liksom ingen nytta.

Varenda frisör därinne berömde mitt frisyr och tyckte att det var så fantastiskt fint och det tyckte jag också......ända tills jag kom hem och insåg att han hade faktiskt klippt ner allt mitt underhår till 1 cm längd. Till liksom ingen nytta eftersom det ändå inte syns. Typ "undercut". Tar man upp håret ser det ut som om jag haft tuppkam som är på utväxt. Detta betyder att jag inte kan ha mitt hår uppsatt på säkert ett år!!! Jag som är håruppsättningarnas drottning.

Jag funderade aldrig på det när jag ännu var där, det var när jag kom hem och försökte göra det på mitt sätt som jag begrepp att en stor del av min karaktär hade klippts bort. Håret kändes tunt och glest och ojämnt.

Jag hade låtit någon annan ta en beslut som jag egentligen inte gick med på. Det var klassiskt grupptryck. Jag kände mig utnyttjad för att frisören ville visa ett nytt sätt att klippa på utan att bry sig om vem det var på.Han strålade när han fick fria händer. Men frisyren var inte jag. Mitt långa hår hade hänsynslöst kapats av. Han sket fullständigt i vem jag var eller vad jag hade för relation till mitt hår.

Antagligen har jag aldrig haft en så "professionell" frisyr i hela mitt liv. Felet är bara att det inte passar mig just nu. Jag vill vara romantisk och blommig, inte fräck och punkaktig. Det har jag redan varit.

Jag önskar att jag vaknar upp i morgon och att det visar sig att det bara är en dröm. Att mina långa, tjocka, svarta hårlängder är tillbaka. Att de inte är 1 cm korta. Att jag slipper se ut som en kulturtant.

Jag lärde mig verkligen en läxa. Jag är inte längre redo att låta andra ta beslut för mig, jag tänker inte bli överkörd och jag tänker inte sitta hårmodell igen.

Inga problem

Tänk vad det är underligt. Ett möte med två väninnor, en 2 kilometer simtur på badhuset och Veronika Maggio sätter in mitt liv i ett helt annat perspektiv. Jag är ju bara en uttråkad discotjej som måste lära mig att inte hela livet är en fest.

Min miljöombytarnerv

Det har börjat rycka i en nerv som jag har. Det drar och liksom pulserar.

Det är riktigt lugnt för mig på många fronter just nu. Telefonen är helt tyst, campingen har inga gäster och vi har en byggfri vinter (ska vi inte ha igen, det är alldeles för tråkigt)

Det finns inga som gifter sig eller vill bli fotograferade de här veckorna av året. Jag har lite småjobb kvar sedan tidigare men fortfarande är det en bedrövande tystnad som lagt sig över mitt liv. Det är så tyst att jag kan höra mitt egna hjärta slå. Himlen är grå, utetemperaturen ligger på +1 grad vilket inte lovar så gott klassiskt skidföre. Det är slaskigt och blött av snön som föll i början av veckan, för isigt för att springa. Jag har inte direkt inspiration eller lust till något. Igår sträckläste jag Stieg Larssons första bok i Milleniumserien. Att vara så avslappnad att man kan sträckläsa en bok på hemmaplan är ytterst ovanligt i mitt liv. 

Det börjar verkligen dra i min resetarm och i min miljöombytarnerv. Det är något som bara finns i mig. Något som alltid funnits där och alltid kommer finnas där.  En flyktinstinkt. En känsla av att längta bort, längta vidare, utveckla mig själv. Se något nytt. Något annat. Fly den grå diskbänkrealismen som januari alltid tycks bjuda på. Jag brukar vara ute på äventyr i världen vid den här tidpunkten på året.

Men nu har jag små uppdrag 2-3 gånger i veckan här som jag inte riktigt kan eller vill avstyra eller dra mig ur, så jag sitter liksom fast. På plats. Jag vet, ni kommer säga till mig, gör sådant du inte hinner annars. Ta tag i ditt liv. Avsluta gamla projekt, rensa garderoben. Gör färdigt. Gör vad som helst. Ni har rätt, men ändå drar det i min miljöombytar-nerv. Det ligger i min natur. Det liksom rycker och pulserar. 

Filmtips

Jag har nu sett "Låt den rätte komma in" och jag blev otroligt berörd. Som vanligt då jag och min pojkvän Jögga ser film tillsammans så tycker och tänker vi inte lika.

Filmen handlar om en 12-årige Oskar som bor i en stockholmsförort i början på 80-talet.

Jag skulle tycka att Jögga skulle känna igen sig i miljön, scenografin och samhället då han faktiskt var jämngammal med pojken 1981. Gympasalen, lärarna, musiken. Men kanske är det bara jag som ser film på det sättet. Oskar blir förälskad i den jämngamla vampyrflickan Eli och på många sätt blir de varandras räddare.

Den här filmen skulle vara förträfflig att visa i skolor. Den handlar om mobbning och utanförskap paketerat i en välgjord svenskstilistisk, snötäckt och tyst vampyrskräckis. Den handlar om vänskap.

Den lämnade efter sig en mängd frågor och jag låg efteråt och grubblade halva natten.  Den var inte otäck. Bara vacker på något sätt.

Se den.

Silverdräkt i isbar

Jag fotograferade ett bröllop inne på fantastiska isbaren på Liseberg (speciell VIP, tack till fina Katarina) och då fick man sätta på sig en stor oformerlig, silvrig, dyr isrock. Den var dock inte till för att skydda gästen mot kylan utan för att skydda isbarens kyla mot gästen. 

Jörgen var med som min assistent och han hade sin egna, dyra Mountain Works isdunjacka på sig.

(Bilder från brudparet kommer senare)

Syskonen Eklöf

Namn: Syskonen Eklöf

Syfte med bilderna: Hemligt 

Det var minus 15 grader och vi plåtade nere vid Fryken. Jag ville ha en exklusiv modekänsla över bilderna där ändå naturen skulle få plats.

Träningshelg

I helgen hade min pojkvän Vasaloppsläger för sin chef och hennes väninnor. Jag följde med och vi fick en helt fantastisk dag i otroliga Mattila med minus 5 grader och strålande solsken. Älgskav och motti och fläsk till lunch serverad av den allra sötaste östmarkstjejen.  Precis så ska livet vara.  

På söndagen hann det bli plusgrader och regn så för att slippa sätta på klister åkte vi i tunneln istället.

På kvällen drog jag upp och hälsade på vår allas Steffan som är på besök i sina gamla hemtrakter från New York (det är han ni ska kontakta om ni söker lägenhet i NY) och hans tjej och vi badade fullmånebastu på Kindsjön. En perfekt avslutning på en perfekt hälsohelg.

Jag har ännu inte åkt det riktiga Vasaloppet (bara tjejvasan och kortvasan) men jag har varit anmäld flera år men har alltid veckan innan Vasaloppet drabbats av sjukdom.

I år tänkte jag köra en annan strategi. Jag ska lura kroppen och säga att jag inte ska åka Vasaloppet, men i smyg träna inför det. Sen, när dagen D kommer ska jag faktiskt köra det. Öppet spår om jag inte hinner seeda mig. 

Bilderna i det här inlägget är tagna med en klen mobiltelefon. jag inser att jag måste byta upp mig.Helst till en iphone.

Hade varit trevligt

Fick en förfrågan om jag kände till någon bröllopsfotograf i Khao Lak i Thailand som kunde plåta ett bröllop i februari. Jag svarade att det gjorde jag tyvärr inte, men om ville de ha romantiska mig så kunde de få fotograferingen gratis om de flög in mig en vecka.  De är dumma om de inte köper det. Eller vad säger ni? Fast det är klart, det kanske är jobbigt att släpa på en fotograf från Sverige på sin bröllopsvigselceremonihoneymoon-resa när man kan anlita någon på plats för en tredjedel av priset. Dessutom är det sjysst om de anlitar någon lokalt.

Polaroid

Jag har i några år nu sökt en polaroidkamera. Jag har inte sökt sådär febrilt utan snarare tänkt att om någon hamnar framför mina fötter kanske jag plockar upp den och tar med den hem. 

Ett tag lånade jag min gamla arbetsplats polaroidbakstycke och satte på Mamiya-mellanformaten. Det var en fröjd men det blev väldigt dyrt då varje enskild bild kostade en sisådär 30 kronor.

Det är något mycket intressant med polaroid därför att färgerna som blir delvis beror på vilken temperatur det är ute när du fotograferar. Du kan därför inte bestämma själv. Det ger dig som fotograf en slumpartad bild där du inte är chefen helt och hållet.  

Nu behöver jag inte leta efter denna polaroidkamera längre därför att en kille har uppfunnit ett program som skapar polaroid utifrån dina egna bilder. 

För min del som annars alltid bestämmer allt över min kamera skapas en kreativ och glödande process där bilderna kan få det rispiga och slitna och slumpartade utseendet utan att jag behöver fixa med det i photoshop, rispa negativen eller använda gammal kamera. Det är häftigt.

Det finns nu alltså ett program som omvandlar dina bilder till polaroidbilder. Det är ju helt fantastiskt. Tack till Nio till fem-bloggen som tipsade.

Frågan  är dock nu om det kommer att bli lika roligt med polaroid då själva grejen med det, var det nostalgiska och svåråtkomliga.

Jag ser dock att bilderna måste vara bra ifrån början för att ge utslag.

Här är de jag tyckte blev bäst.

Ny blogg

Bengt Berg, han som säger att "man aldrig tappar bort något om man känner sig hemma överallt" har börjat blogga.  

Jag tycker väldigt mycket om honom och det är väldigt spännande att han delger sig av sin poesi på det här sättet. Han är så klurig, när han var med på TV och fick frågan om han inte skulle vilja bo lite mer centralt (menade på rent kulturellt) så svarade han "om man åker från Kalamata i Grekland och följer väg 45 hela vägen upp genom Europa till Karesuando så ligger Fensbol ungefär mitt i".

Snacka om centralt läge.

Bengt är min idol.

Årets nyårsbröllop

Har jobbat mycket under jul och nyår, och när jag inte jobbat har jag spelat spel med släktingarna eller suttit alldeles apatisk framför TV-apparaten. Det är verkligen inte min stil att titta på TV hela dagarna. eller så kanske det var just det jag behövde.

Människor har kommit till mig under decembermånad med alla möjliga diverse önskemål om bilder, och det är så roligt.

Imorgon ska jag fotografera ett bröllop i Göteborg på Liseberg, isbaren. Härliga kulisser att jobba i.

___________________

Det var minus 10 grader när jag plåtade det här brudparet på nyårsafton. Tyvärr får man inte så lång tid på sig ute när det är så kallt. 

Men den här vackra bruden (som dessutom heter Rebecka, världens vackraste namn) klädde verkligen snön med sina svala färger. Ett par siberian huskeys i bakgrunden hade varit en krydda på imagen.

Skulle gärna vilja ladda upp många fler bilder här på bloggen men blogger tar sådan fasligt lång tid på sig att ladda upp och den tiden har jag inte. Eller så är det mitt internet som är långsamt.