Dansösen Madeleine

Bilderna på Madeleine är underbara. Jag hade idén om en mycket mer romantisk tjej men när hon väl stod framför kameran såg jag hur tuff hon var. Det här var ingen romantisk liten skir och sval kvinna med späda armar och blek uppsyn som kunde bära en genomskinlig Noanoa klänning, utan detta var en helmusklad jazzdansös med magrutor som ett tvättbräde.

Snarare "Terminator" än "Borta med vinden". Men oj vad vacker hon är.

Sofia

Råttatouille

Jag gillar inte att göra reklam här, jag gör inte reklam här, men jag måste ändå berätta en liten historia om en mus som gjorde intryck på mig. Låt oss kalla det för information.

När jag var liten gillade jag möss. Jag tyckte de var söta. Men någonstans mellan den barndommen och nu har jag utvecklat ett förakt och rädsla mot de gnagande djuren. Tuffa jag är livrädd för möss och jag vet exakt när den rädslan och det föraktet infann sig.

Jag var 6 år och min katt Sussi hade dragit in en mus som levde lite fortfarande. I köket satt min mamma och en väninna till henne. Väninnan var en fin, högrest stockholmskvinna som hade höga klackar och rosa läppstift.

När stockholmskvinnan fick syn på musen började hon skrika nåt alldeles vansinnigt. Gällt, högt och hjärtskärande. Det var som en klassisk Emil i Lönnberga-scen.

Om inte musen redan var död dog den säkert där, av det gälla skriket, men jag tyckte detta var ganska roligt så jag tog musen i svansen och började jaga kvinnan med musen. Vi sprang runt huset, varv på varv. Kvinnan före med sin höga klackar och sitt gälla skrik, och jag och musen efter.

Hon flög över farstutrappan och väl där fick hon tag på en träsko som hon slängde på mig. Rakt i mitt ansikte. Väldigt hårt. Har någon fått en träsko kastad på sig någongång?

Sedan minns jag inget mer. Vad som egentligen hände är oklart, men jag fick förklarat för mig ganska omgående så fort jag vaknat upp att man inte får jaga kvinnor med möss.

Sedan dess har jag varit livrädd för råttor. Fullständigt vettskrämd. Jag skulle nog kalla den upplevelsen för en traumatisk upplevelse. Man tycker ju att jag borde ha utvecklat en rädsla för träskor, men det blev alltså en rädsla för möss och råttor.

Det var med en skräckblandad förtjusning när jag då fick se Disneys senaste storverk Råttatouille. Mängder med äckliga råttor som visade sig vara söta. Riktigt söta. Råttatouille gav mig en underbar upplevelse, ren magi. En film för alla som jobbat i restarang, som gillar mat, Frankrike och lusten att uttrycka sig och skapa.

Temat är att du kan bli precis det du drömmer om att bli. Och god mat äts inte bara med magen utan lika mycket med hjärtat. Dessutom är jag imponerad att de vågade blanda dessa två tabubelagda motsatspar (råtta+restarang) och göra det till en symbios.

Jag vet inte om filmen botade min råtträdsla men jag tänker definitivt tänka till innan jag lägger ut en musfälla.

Bilden är hämtad från moviezine.se

I slutet av dagen

Det svåra är alltid att gå hem. Att avsluta och säga, "näe, nu stänger vi, tack och adjö, välkomna åter". För människorna sitter där de sitter, och brasan är tänd och stearinljusen fladdrar i kapp med vinglasen, och vinet är djuprött och månen utanför stor och lite kall.

Det samtalas, det utbyts förtroliga hemligheter. Det skrattas, någon är sugen på en tiramisu eller en espresso, kanske en avec, kanske en Cointreau.

Då, där, i slutet av dagen, sätter jag alltid på en speciell låt, för att säga, nu rundar vi av.

Varsågod, här är

Företagsporträtt WTAB

Käääärlek

Prinsessan på Berga gård

Åh gud så vackra....

Söta, söta du.

Anonymous sa...

hej helena jag satt och googlade på goggle med skolarbete,kom på att du har en hemsida ,vilka vackra bilder du har tagit på Galiana.hoppas du trivs med henne ,det gör jag med min häst. hoppas vi ses någon gång.....vad har ridskolan gjort mot dig ,,,,du som är så trevlig kan väll inte gjort något dumt,,,jag tar med mig min dit på torsdagar och det går bra för oss tycker jag iallafall,,,,,,synd att du inte är kvar där..vilka vackra bilder du tar,,,,,,

SVAR:

Söta, söta du! Tack då jättemycket för din kommentar. Vad roligt att det går bra för dig och din häst.

Galliana är en jättevacker häst och jag älskar att fotografera henne och jag älskar att rida henne. Men hon är framavlad för att hoppa höga hinder eller gå och sträcka på sig i vackra galoppombyten på ridbanan så hon kräver mycket ridning och rörelse för att inte vara alltför jobbig att ha och göra med. Dessutom är hon ju fux och en "real lady".

Jag betalade dyra pengar för henne och tre månader efter att jag köpt henne får jag reda på att hon är 3 år äldre än vad det står på hennes pass. I hennes prisklass kanske det är en värdeminskning med 10 000-15 000 kronor och det hade jag inte riktigt räknat med.

Jag köpte henne som 14-åring och nu fyller hon alltså snart 18.

När jag fick reda på det grät jag floder. Jag kände mig så lurad, kränkt och rejält blåst. Jag hade redan betalt överpris för henne så att hon blev tre år äldre var för mig en riktig chock.

Jag köpte henne också av människor som jag litade på och kände förtroende för så när jag berättade för dem om att hennes riktiga papper kommit fram och att hon blivit tre år äldre fnös de åt mig och sa att jag fick skylla mig själv.

Jag kände mig illa behandlad. Får jag verkligen skylla mig själv?

Det tyckte inte min hästadvokat.

Häst köpt från en näringsidkare går under konsumentsköpslagen.

Så Galliana kommer eventuellt att komma tillbaka på torsdagar 18.00. Det gör dock inte jag. Det är jag ganska ledsen över men det gäller att se skillnad på vänner och vänner.

Och vad man gör och inte gör. Och när det kommer till kritan så är det viktigaste av allt hur man behandlar varandra.

Det tar 10 år att få ett bra rykte men 10 minuter att få ett dåligt.

Jag önskar dig och din häst allt gott.

Bilderna i det här inlägget är tagna av Jessica Ekermann.

Ett brev

Hejsan! För 10 dagar sedan mailade jag er om att mina bilder skulle tas bort från Torsby ridklubbs hemsida och detta har ännu inte hänt.

Jag ser absolut ingen anledning till varför ni skulle få använda mina bilder fritt efter den behandling som ni givit mig.

Bilderna ägs av mig enligt upphovsrättslagen.

Jag ber er därför att ta bort alla bilder omedelbart.

MVH Helena Henriksson

Kreativt arbete

Det är inte alltid lätt att ha ett kreativt arbete. Man sitter och väntar på något, befinner sig i ett tillstånd som skulle kunna kallas för skrivkramp. Man vrider, vänder. Letar i sina gamla arkiv för att hitta något som kan INSPIRERA.

Man gör sitt jobb. Redigerar och dirigerar. Utan lust. Man tror, bara man åker till New York så blir allt bra. Bara man kan få lite input från andra konstnärer så blir allt toppen. Bara för att känna, yes, jag har världens bästa jobb.

Men man vet att man inte kan åka till NY för att bilder ska levereras, kunder väntar. Man ger dem den bästa dagen i deras liv och man har bara en chans. Precis när bilderna lämnas över. De ska titta på de bilder man redigerat och de ska känna sig lyckliga. Det är mitt jobb.

Känner man sig inte dödslycklig själv så är det inte helt enkelt att göra lyckliga bilder. Så då sitter man där. Vrider, vänder, tittar, spanar, väntar och försöker. Blir störd av diverse saker. Käkar en bulle emellanåt.

Men så plötsligt kommer kreativiteten över en. Den fullständigt flödar. Man känner sig vild, snabb, lycklig, euforisk. För när man är i sitt bästa essé är man helt oslagbar. Man gör världens bästa bilder på världens vackraste kvinnor.

Bilder från förr

Var jag bättre förr? Var jag mer självkritisk förr? Definitivt mindre kommersiell. Den analoga kameran gav mer spelutrymme vad det gällde kreativitet. Det var svårare att vara kreativ, och därför mer tillåtet. Idag strävar jag efter så lite hokuspokus som möjligt. Mina bilder har blivit tråkigare. De lämnar mer och mer information åt betraktaren, de är inte lika magiska, skumma, underliga som de var förr.

Kommersialismen har nåt mig. Jag har blivit vuxen på riktigt.

Key West

Min kusin sitter ensam på en båt i Key West i Florida. Han hade inte tänkt att ha det så.

Han är ute på sin första, egna resa och så blir han lämnad ensam i Ernst Hemmingways trakter passandes en båt.

Han är 22.

Han säger: Kom hit.

Det låter lockande. Det är inte lätt att hitta resekamrater vid den här tidpunkten på året. De som jobbar har inte tid och de som inte jobbar har inte råd.

Jag har min väninna Lisa i Miami och ser en resa dit som ett ypperligt tillfälle att få sol, lite äventyr och träffa en kär gammal arbetskollega. Men jag vågar inte resa riktigt än därför att jag vill att allt ska ordna upp sig juridiskt med min häst först.

När man förälskar sig

The meeting of two personalites is like the meeting of two chemical substances. If there is any reaction, both are transformed.

/Albert Einsten

Jag

Jag.

Just nu.

Som Gunvald i senaste Beck-filmen "I guds namn".

Förlorare

Detta är en länk. Förlorare

Är det...

...verkligen så bra att låta alla drömmar gå i uppfyllelse?

när vet man skillnad på dröm och dröm?

Vilka ska man förverkliga och varför?

Sovande Juan

Någon som är fisk...

När man letar efter svar i en viss fråga så är det som om man letar svar på de mest underliga ställen. Man ser tecken i skyarna och man ser nyanser i drömmar. Man letar på ställen som man normalt aldrig besöker. Mest på skämt (givetvis, trodde ni något annat) gogglade jag horoskop för att se om jag kunde hitta något svar i min fråga. Jag som inte läst ett horoskop på säkert 7 år.

FISKARNA(...............)främsta och starkaste egenskap att vara anpassningsbar och känslig. För fisken är det inre känslolivet mer verkligt än den yttre världen som ibland ter sig hård för honom.

(.........)Hans empatiska egenskaper gör honom ofta till en god vän eller älskare(. ....

.....)något av en intelligent dubbelnatur.Det finns ett djupt rotat behov att fly bort hos fisken. Både känslomässig och fysisk flykt är nära att tillgripa. Det har inte med feghet att göra utan är mer en undermedveten drift. Flykten kan ta sig uttryck i konst, inåtvändhet eller psykiska gåvor(.

.....)det finns en Neptunuskoppling till hav, drömmar och sömn(.........)

Element: vatten

Kvalitet: föränderlig

Nyckelord: Neptunus, inspiration, lättpåverkan, medkänsla, humanism, sömn, flykt och elfenben.

Så, då fick jag belägg både för sömnen och flykten. Meb tyvärr inget svar på min fråga om jag trodde att jag skulle få det. Då återstår det bara att använda min sämsta egenskap TÅLAMODET. Och vänta.

Kanske borde ringa den där spågubben som spådde mig i Indien och som jag för ett ögonblick verkligen trodde på.

Facebook

...är roligt.

Tro mig. Jag har hittat både Edel, Lisa, Camilla, Elin, Lotti, Gunn, Linda och Merete där. Linda är med på bilden här ovanför.

Det är tjejer jag verkligen gillat och som jag förlorat kontakten med på olika sätt men som nu är åter inne i min sfär.

Tack vare facebook.

Facebook rocks.

Alex

I mina senare tonår, kanske mellan jag var 16 till 18 hängde jag med Alex. Alex var rebellkillen som fick mitt hjärta att liksom bulta. Han var klädd i svart, lyssnade på underliga vinylplattor och drack en massa svart kaffe. Han boxades.

Han kom inte från Torsby.

Han var intellektuell. Jag förstod inte allt han sa men han tänkte annorlunda än killarna hemma i Vitsand och bara det var en befrielse för mig.

Han var vad jag behövde då. En outsider som kunde begripa en vilsen skogsjäntas dröm om att passa in i det stora hela.

Vi gick i skolan tillsammans. Han var viktig för mig.

Sedan dess ser han alltid till att hälsa på på cafét ungefär varannat år.

Nu skriver han en fantastiskt rolig blogg

Sydafrika 2003

Den här ormen körde jag över.

Av misstag.

I Sydafrika. Det är den största orm jag sett. Bilen sa bubump och det kändes som om jag körde över ett farthinder. Jag tyckte så synd om den.

Vi måste vara tacksamma för att barn inte springer runt och visar fotografier på sina föräldrar/ Tage Danielsson

Allergi

Atchooo...

har utvecklat en allergi.

Mot hästfolk.

Finns förstås undantag och ni vet vilka ni är.

och hästar är jag ännu inte allergisk mot.

Stilleben

Jag har kanske 9000 bilder om inte mer i mitt arkiv.

Det är väldigt mycket som är bra och väldigt mycket som är dåligt.

I perioder av mitt liv har jag varit förtjust i stilleben. Jag behövde utforska ljus och jag hade behovet av att göra något fult till något vackert.

Jag tror också att jag hade tiden att jobba mer fritt.

Alltid inspirerad av fotografen Irving Penns stilleben av gamla cigarettfimpar.

Jag var aldrig nöjd med mina stilleben men när jag nu tittar på dem tycker jag inte att de är så pjåkiga. De har något i sig.

Min fotoprofessor i Sydafrika sa alltid till mig "-så fort du sitter fast, jobba enkelt, jobba med stilleben och jobba svartvitt".

Jag tror han har helt rätt i det. För där, i den allra enklaste kompositionen och med det allra enklaste ljuset kan man hitta något väldigt väsentligt i fotografi.

Fotografinnan hälsar välkomna

Det är underligt. Så fort jag skriver om bedrövelse, smärta eller någon motgång så sticker mina besökssiffror iväg långt upp i himlen.

Plötsligt har jag fått 699 individuella ip-gäster. Det har jag aldrig haft. Det har legat på 500 ganska stabilt i ett års tid. Nu har det alltså kommit till 199 gäster vad jag förstått.Vart kommer ni ifrån och varför? Är det alltså smärta som är intressant för er? Eller är det någon som länkat mig?

Ni som kommit till enbart för smärtans skull måste jag göra besvikna, för i ärlighetens namn är jag inte så smärtsam som det kan verka. Tyvärr. Jag vill verka djupare än jag är men egentligen är jag en ganska enkel tjej.

Jag gillar "Sex and the city" och Spindelmannen-filmerna. Men jag älskar också regissörerna Ang Lee och Anthony Minghella. Jag älskar att diskutera film, dramaturgi, intertextualitet och bildspråk, men jag älskar också att diskutera valla, cocktailrecept och Hollywoodskvaller.

Höjdpunkten är också när Nya Wermlandstidningens "Ekonomi och affärer" kommer på onsdagar. Jag tror jag har en bred repertoar i mig.

Jag har en obehärskad lust till att vara fri och resa och det ställer ibland till problem, men jag tror att jag bara är en typisk avkomma av min generation. Vi som var 14 år när Kurt Cobain tog livet av sig och vi trodde att vi aldrig skulle vara med om något värre.

Dessutom är jag yngst i en syskonskara av tre. Jag har många kusiner som alltid sett till mig. Vad det innebär får ni själva avgöra.

Som anekdot kan jag berätta att jag varit på 5400 meters höjd i Himmalaya, 38 meters djup i havet och att jag seglat över Atlanten i en liten båt med två andra. Det tog 27 dagar. På den färden krockade vi med en kaskelotval. Jag har som oftast mycket tur i livet. Pappa säger alltid till mig att jag har en tursam stjärna som alltid ser till mig, med den vilar min tillit till världen.

Just nu har jag blivit lurad i en stor affär, men det ska snart ordna upp sig. Det hoppas jag iallafall.....

Färdigt

Tack alla ni söta varma vänner till mig som hört av sig till mig av oro. Jag uppskattar er värme och engagemang otroligt mycket.

Nu ska jag lämna det här bakom mig. Nu får det skötas professionellt. Om de inte är professionella så får ju jag vara det iallfall.

Juristen får ta hand om resten och jag får helt enkelt bara vänta.

Tids nog får ni reda på vad det handlar om.

Det var nån vis människa som sa att motgång egentligen bara är ett annat ord för utveckling. Allt kräver hårt arbete, inget kommer gratis.

Pyramiderna i Giza fick mig att inse vad liten jag är på jorden, och vad spelar det här för roll egentligen? I det stora hela?

Så länge jag är ärlig och uppriktig och aldrig försöker lura någon kommer jag att sova skönt. Och i fredags lärde jag mig av Peter Parkers (spindelmannens) faster May att hämnd bara äter upp en. Så det ska jag passa mig för.

Skitsnack

Från alla diverse håll får jag höra hur skitsnacket haglar runt mig, som en snöstorm med piskande vind. Att jag är dum i huvét, korkad och att jag inte har en chans.

Människor berättar för mig vad som sägs bakom min rygg, och det gör väldigt ont. Det är första gången i mitt liv jag har varit med om utfrysning. Jag känner mig som 12 år och mobbad.

Det är så oerhört underligt hur vuxna människor kan må bättre av att snacka skit. Att smutskasta en annan människa med ord när hon inte kan försvara sig.

Krackelerad

Jag var vansinnigt arg och besviken. Kände mig kränkt och lurad på flera olika sätt. Men det har gått över nu, hoppas jag. Vad som gör mig mest upprörd är att människor inte har lust att samarbeta. Jag är på flera olika sätt den mest lättarbetade och samarbetsvilliga typ som finns. Inget är svårt för mig, på alla plan är jag enkel att ha och göra med.

Så möter jag motstånd, i närheten. Av människor jag känt tilltro till. Av en förening där jag varit medlem i tre år.

Vi bor på liten ort, jag förstår vidden av att vara rädd om sin person, sina kontakter. Jag går mjukt framåt och ber om en diskussion, en handlingplan där alla inblandade kan gå ur med stolt rygg. Ett samarbete där jag bjuder på mig själv. Så får jag återigen motstånd av dessa människor som helt saknar självinsikt och dessutom distans till sig själva.

Då blir det krig. Fortfarande är jag öppen för diskussion för jag är ingen aggressiv person och jag undviker helst att bråka, men.....

...men när jag då återigen möter stängd dörr vill jag bara säga

"-stackars er, ni gräver er egen dödsgrop. Ni slåss med fel person. Hur kan ni ens sova skönt om natten med den inställningen till människor och handlande? Har ni ens några vänner kvar där ni sitter högt uppe på er tron? Gå en kurs i självrannsakan för fan. "

Fortsättning följer nästa vecka.

Bedårande

Familjelycka i sin allra renaste form. Kärnfamilj i Fryksdalen 2007.

Idag var en fantastisk dag....

...vädermässigt och evenementsmässigt.

Solen sken, himlen var kristallblå och hösten alldeles orange.

Jag hade uppdraget att fotografera en kusinskara på deras smutronställe, och vilket ställe. Oj, oj...mina problem blåstes bort och ersattes av en varm, ljummen idyllisk höstlycka. De 6 väluppfostrade modellerna bidrog till detta.

Maria och Michael

Till ett väldigt lyckligt par.

Mitt första publicerade bildspel med musik på bloggen....

Musik: Givetvis Calaisa med "Dream".

Tisdagsmorgon

När det här är över ska jag ta en lång semester. Från november till mars. Jag ska resa långt bort och besöka spännande platser och möta intressanta människor. Jag ska sova skönt på natten.

Sedan ska jag aldrig någonsin sätta min fot på Torsby Ridklubb igen.