27 December, 2006
Snösaknande landskap
22 December, 2006
GOD JUL
Julen innebär paket och presenter. Banker marknadsför bekväma lån för människor så att de ska ha råd att köpa klappar. Har de tur har de hunnit betala av dem till nästa års julhandlande. När klev Slösa in på scenen framför våra blå ögon och när klev Spara ut? Vad har hänt med presenten, gåvan, som fenomen? Det var ett land i mellanöstern som ville tacka Sverige av någon stor anledning och gav bort fem av sina vackraste arabhästar, värda många hundra tusen kronor. Hästarna skickades till Sverige men i den byråkratiska tullen stoppades de. Hästarna saknade vaccinationspapper enligt den europeiska unionens riktlinjer och bestämmelser och de avlivades med omedelbar verkan på Arlanda. Jag undrar om landet i mellanöstern någonsin kommer att förlåta det bestialiska Sverige för hennes handlande. Att få en gåva handlar alltså också om att få ett ansvar gentemot den vi får gåvan av och gåvan i sig själv. Själv fick jag och min kusin en gång en gåva från en väns mycket svartsjuka flickvän. Gåvan hade formen av en grön blomma. Vi tackade den svartsjuka flickvännen så hjärtligt då hon förklarade för oss att blomman faktiskt var en speciell typ av ogräs. Intressant, sa vi och studerade konststycket i att sätta ogräs i en kruka och förvandla det till något vackert. – Ja , svarade hon, det symboliserar er. Med denna gåva lämnade den svartsjuka flickvännen ett avtryck hos oss som vi aldrig skulle glömma. Det var den mest intressanta present vi någonsin fått och såvitt jag vet blommar den fortfarande där den står i sitt fönster. En gåva är alltså inte bara ett materialistiskt ting i sig. Det ska finnas en innebörd och en symbolism, en högre tanke, en fruktad förbannelse eller vilsam välsignelse över det vi ger bort. Men hur kan det vara möjligt att ge alla paket vi ger bort på julafton en högre mening? Låt oss säga att vi ska ge bort 13 olika presenter till 13 olika människor på samma dag. När dessa 13 människorna sedan får 11 paket till förutom vårt, hur kan det då vara möjligt att ta emot dem på det speciella sättet som vi önskar, att ta emot en present med ett fullgott ansvar? Slutar det inte då med att vi gör samma sak med våra gåvor som Sverige gjorde med arabhästarna, avlivar dem direkt i tullen? Glömmer vi då inte bort aftershawen (som vi egentligen inte tyckte om doften på) i sin låda, plockar vi ens upp popcornmaskinen ur sin förpackning? Läser vi den inbundna deckaren vi fick av faster Märtha? Sätter vi överhuvudtaget upp tändsticktavlan på Bodens fästning? Vet vi överhuvudtaget vad vi fick av vem? Vad ska vi med allt skräp till? Är det inte dags att slå ett slag för presenten, gåvan som symbolism, ignorera kommersialismen och skriken om ”årets julklapp” och istället infiltrera gåvorna med personligt innehåll som ger avtryck? Ge bort en minusgrad, en omskakning, en bröllopsinbjudan, en skidtur runt huset? Ge bort en hemlighet, ett äpple, en egenkomponerad sång? Kunna ta emot en gåva för sitt innehåll? Sprida ut gåvorna över året och låta de som får gåvan få något att tänka på när det inte är jul? Ge ogräs till våra ovänner, choklad till våra kollegor och sköra orkideer till våra älsklingar. Jag vet att barnen inte talar till min fördel i den här frågeställningen om klappar och jul, men jag vet att Karl-Bertil Jonsson är på min sida.
Shoppingtipset
Vill ni besöka nåt annorlunda? Ta en tripp tillbaka i historien och samtidigt framåt? Känna er sedda? Få ett minne för livet när ni handlar något eller bara köper ett frimärke? Svaret är JLT.
Det står för Jonsson, Leif och Tord. Två bröder. Den tredje mannen på bilden är deras högra hand. Jag har dock en gång fått träffa deras tredje riktige bror som gjorde intryck på mig genom att vara sann gentleman. JLT är ett charmigt, romantiskt gult hus och själva butiken är på 8 kvadrat och där inne kan man göra allt som går att göra i en butik och köpa allt som finns att köpa. I deras sortiment kan man hitta:
- likörer, fina årgångsviner och vodka (de kan ju faktiskt kalla sig för vinimportörer då de har Systemutlämning)
- böcker, både pocket och inbundna (ibland har de Bengt Berg på poesibesök)
- Cd-skivor (de följer topplistan men har också gamla godingar. Jag har hittat bra country. Tord fick mig att köpa Patsy Cline)
- DVD-filmer
- pennor (sortimentet är waowwaowwaow för en skribent som mig)
- almanackor
- kaffe
- kameror
- papper
- frimärken
- fotoalbum + en massa annat som jag nog missat.
Förutom detta tillstår de även service såsom:
- Fotografiatelje (Tord är en baddare på porträtt)
- Svenska spel
- Cirkelträning (torsdagar 18.00)
- Kafé (de serverar gott kaffe)
- Post
Och allt detta på knappat 8 kvadratmeter. Detta är en gåta för mig och hela JLT en saga som jag skulle kunna göra en film om.
JLT är definitivt värd ett besök för den hungrige strebern som vill komma bort från massiva varuhus och mötas av sann, genuin servicevärme.
JLT hittar ni på Klarälvsvägen 11, Ekshärad.
Bilden är den enda på hela bloggen som inte är taget av mig utan av Jögga.
21 December, 2006
Länge leve skidorna
- Länge leve SVT.
- Länge leve Public Service.
- Länge leve vinter-spelen.
- Länge leve snön.
- Länge leve kärleken till sporten.
- Länge leve skidåkningen.
- Länge leve Torsby (där både Bergman och Lind gick på gymnasiet. Lind samtidigt som mig. Nu var ju inte jag någon längdfåne i dessa år då jag hängde mer i fotolabbet än i skidspåret så jag hann inte bli närmare vän med dessa sköna gossar men jag är säker på att de var hemma hos mig och Lina på Vitsandsvägen på någon fest mellan träningspassen)
Bilden är tagen av mig i Schweiz och har inget med OS i Turin att göra. Mina spår är de till höger. Jag har problem med vänstersvängen. Tyvärr är jag för gammal för att bli skidelit men jag är tillräckligt ung för att få köra sjysst offpist och få en bra tid på Vasaloppet!!
Om jag nu skulle få för mig att satsa på elit säger Jögga att det är cykling som gäller för där har eliten en högre ålder. Vem vet. Kanske är det nästa steg i mitt liv? Först hoppas jag att denna vinter få 100 mil längskidor i benen (tunneln har hitentills gett mig 11). Må snön falla.